1 Av David; en sÄng. SÀll Àr den vilkens övertrÀdelse Àr förlÄten, vilkens synd Àr överskyld.
2 SÀll Àr den mÀnniska som HERREN icke tillrÀknar missgÀrning, och i vilkens ande icke Àr nÄgot svek.
3 SÄ lÀnge jag teg, försmÀktade mina ben vid min stÀndiga klagan.
4 Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades sÄsom av sommarhetta. Sela.
5 DÄ uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgÀrning. Jag sade: »Jag vill bekÀnna för HERREN mina övertrÀdelser»; dÄ förlÀt du mig min synds missgÀrning. Sela.
6 DÀrför skola alla fromma bedja till dig pÄ den tid dÄ du Àr att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nÄ till dem.
7 Du Àr mitt beskÀrm, för nöd bevarar du mig; med rÀddningens jubel omgiver du mig. Sela.
8 Jag vill lÀra dig och undervisa dig om den vÀg du skall vandra; jag vill giva dig rÄd och lÄta mitt öga vaka över dig.
9 Varen icke sÄsom hÀstar och mulÄsnor utan förstÄnd, pÄ vilka man lÀgger töm och betsel för att tÀmja dem, eljest fÄr man dem ej fram.
10 Den ogudaktige har mÄnga plÄgor; men den som förtröstar pÄ HERREN, honom omgiver han med nÄd.
11 Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rÀttfÀrdige, och jublen, alla I rÀttsinnige.