1 För sÄngmÀstaren; av HERRENS tjÀnare David.
2 I mitt hjÀrta betÀnker jag vad synden sÀger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.
3 Den intalar ju honom vad som Àr behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgÀrning och hata den.
4 Hans muns ord Àro fördÀrv och svek; han vill icke göra vad förstÄndigt och gott Àr.
5 FördÀrv tÀnker han ut pÄ sitt lÀger, han trÀder pÄ den vÀg som icke Àr god; han skyr icke för nÄgot ont.
6 HERRE, upp i himmelen rÀcker din nÄd, och din trofasthet allt upp till skyarna.
7 Din rÀttfÀrdighet Àr sÄsom vÀldiga berg, dina rÀtter sÄsom det stora havsdjupet; bÄde mÀnniskor och djur hjÀlper du, HERRE.
8 Huru dyrbar Àr icke din nÄd, o Gud! MÀnniskors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
9 De varda mÀttade av ditt hus' rika hÄvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.
10 Ty hos dig Àr livets kÀlla, i ditt ljus se vi ljus.
11 LÄt din nÄd förbliva över dem som kÀnna dig och din rÀttfÀrdighet över de rÀttsinniga.
12 LÄt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
13 Ja, dÀr ligga ogÀrningsmÀnnen fallna; de Àro nedstötta och kunna icke mer resa sig.