1 En psalm av David; till Ă„minnelse.
2 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 Ty dina pilar hava trÀffat mig, och din hand drabbar mig.
4 Det finnes intet helt pÄ min kropp för din vredes skull, intet helbrÀgda i mina ben för min synds skull.
5 Ty mina missgÀrningar gÄ mig över huvudet; sÄsom en svÄr börda Àro de mig för tunga.
6 Mina sÄr stinka och flyta för min dÄrskaps skull.
7 Jag gÄr krokig och mycket lutande; hela dagen gÄr jag sörjande.
8 Ty mina lÀnder Àro fulla av brand, och intet helt finnes pÄ min kropp.
9 Jag Àr vanmÀktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjÀrtas jÀmmers skull.
10 Herre, du kÀnner all min trÀngtan, och min suckan Àr dig icke fördold.
11 Mitt hjÀrta slÄr hÀftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, ocksÄ det Àr borta.
12 Mina vÀnner och frÀnder hÄlla sig fjÀrran ifrÄn min plÄga, och mina nÀrmaste hava stÀllt sig lÄngt ifrÄn.
13 Snaror lÀgga de ut, som stÄ efter mitt liv, och de som söka min ofÀrd tala vad fördÀrvligt Àr; pÄ svek tÀnka de hela dagen.
14 Men jag Àr lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplÄter sin mun;
15 ja, jag Àr lik en man som intet hör, och som icke har nÄgot gensvar i sin mun.
16 Se, pÄ dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 Ty jag fruktar att de annars fÄ glÀdja sig över mig, att de skola förhÀva sig över mig, nÀr min fot vacklar.
18 Ty jag Àr nÀra att falla, och min plÄga Àr alltid inför mig;
19 ja, jag mÄste bekÀnna min missgÀrning, och jag sörjer över min synd.
20 Men mina fiender fÄ leva och Àro mÀktiga, och mÄnga Àro de som hata mig utan sak,
21 de som löna gott med ont, och som stÄ mig emot, dÀrför att jag far efter det goda.
22 Ăvergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke lĂ„ngt ifrĂ„n mig.
23 Skynda till min hjÀlp, Herre, du min frÀlsning.