1 För sÄngmÀstaren; av David; en psalm.
2 Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
3 Han drog mig upp ur fördÀrvets grop, ur den djupa dyn; han stÀllde mina fötter pÄ en klippa, han gjorde mina steg fasta;
4 han lade i min mun en ny sÄng, en lovsÄng till vÄr Gud. Det skola mÄnga se och varda hÀpna, och skola förtrösta pÄ HERREN.
5 SÀll Àr den man som sÀtter sin förtröstan till HERREN; och icke vÀnder sig till dem som Àro stolta och vika av i lögn.
6 Stora Àro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tÀnkt för oss; dig Àr intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stÄ icke till att rÀkna.
7 Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brÀnnoffer och syndoffer begÀr du icke.
8 DÀrför sÀger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen Àr skrivet vad jag skall göra.
9 Att göra din vilja, min Gud, Àr min lust, och din lag Àr i mitt hjÀrta.»
10 Jag bÄdar glÀdje, jag förkunnar din rÀttfÀrdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina lÀppar; du, HERRE, vet det.
11 Din rÀttfÀrdighet fördöljer jag icke i mitt hjÀrta, om din trohet och din frÀlsning talar jag; jag förtiger icke din nÄd och din trofasthet för den stora församlingen.
12 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhÀrtighet för mig; din nÄd och din trofasthet mÄ alltid bevara mig.
13 Ty lidanden omvÀrva mig, flera Àn jag kan rÀkna; mina missgÀrningar hava tagit mig fatt, sÄ att jag icke kan se; de Àro flera Àn hÄren pÄ mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.
14 VÀrdes, o HERRE, rÀdda mig; HERRE, skynda till min hjÀlp.