1 För sÄngmÀstaren; en sÄng av Koras söner.
2 SÄsom hjorten trÀngtar till vattenbÀckar, sÄ trÀngtar min sjÀl efter dig, o Gud.
3 Min sjÀl törstar efter Gud, efter den levande Guden. NÀr skall jag fÄ trÀda fram inför Guds ansikte?
4 Mina tÄrar Àro min spis bÄde dag och natt, ty stÀndigt sÀger man till mig: »Var Àr nu din Gud?»
5 Men jag vill utgjuta inom mig min sjÀl och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksÀgelse, i högtidsskaran.
6 Varför Àr du sÄ bedrövad, min sjÀl, och sÄ orolig i mig? Hoppas pÄ Gud; ty jag skall Äter fÄ tacka honom för frÀlsning genom honom.
7 Min Gud, bedrövad Àr min sjÀl i mig; dÀrför tÀnker jag pÄ dig i Jordans land och pÄ Hermons höjder, pÄ Misars berg.
8 Djup ropar till djup, vid dÄnet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gÄ fram över mig.
9 Om dagen mÄ HERREN beskÀra sin nÄd, och om natten vill jag sjunga till hans Àra och bedja till mitt livs Gud.
10 Jag vill sÀga till Gud, min klippa: »Varför har du förgÀtit mig, varför mÄste jag gÄ sörjande, trÀngd av fiender?»
11 Det Àr sÄsom krossade man benen i min kropp, nÀr mina ovÀnner smÀda mig, nÀr de bestÀndigt sÀga till mig: »Var Àr nu din Gud?»
12 Varför Àr du sÄ bedrövad, min sjÀl, och varför sÄ orolig i mig? Hoppas pÄ Gud; ty jag skall Äter fÄ tacka honom, min frÀlsning och min Gud.