1 För sÄngmÀstaren; av Koras söner; en sÄng.
2 Gud, med vÄra öron hava vi hört, vÄra fÀder hava förtÀljt dÀrom för oss: om den gÀrning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.
3 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördÀrvade andra folk, men dem lÀt du utbreda sig.
4 Ty icke med sitt svÀrd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.
5 Du, densamme, Àr min konung, o Gud; sÄ tillsÀg nu Jakob seger.
6 Med din hjÀlp kunna vi stöta ned vÄra ovÀnner och i ditt namn förtrampa vÄra motstÄndare.
7 Ty icke pÄ min bÄge förlitar jag mig, och mitt svÀrd kan icke giva mig seger;
8 nej, du giver oss seger över vÄra ovÀnner, och dem som hata oss lÄter du komma pÄ skam.
9 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.
10 Och dock har du nu förkastat oss och lÄtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med vÄra hÀrar.
11 Du lÄter oss vika tillbaka för ovÄnnen, och de som hata oss taga sig byte.
12 Du lÄter oss bliva uppÀtna sÄsom fÄr, och bland hedningarna han du förstrött oss.
13 Du sÀljer ditt folk för ett ringa pris, stor Àr icke den vinst du har gjort dÀrpÄ.
14 Du lÄter oss bliva till smÀlek för vÄra grannar, till spott och hÄn för dem som bo omkring oss.
15 Du gör oss till ett ordsprÄk bland hedningarna, du lÄter folken skaka huvudet Ät oss.
16 Hela dagen Àr min smÀlek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,
17 nÀr jag hör smÀdarens och lastarens tal, nÀr jag ser fienden och den hÀmndgirige.
18 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgÀtit dig, ej heller svikit ditt förbund.
19 VÄra hjÀrtan avföllo icke, och vÄra steg veko ej av ifrÄn din vÀg,
20 sÄ att du dÀrför har krossat oss i schakalers land och övertÀckt oss med dödsskugga.
21 Om vi hade förgÀtit vÄr Guds namn och utrÀckt vÄra hÀnder till en frÀmmande gud,
22 mÄnne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som kÀnner hjÀrtats lönnligheter?
23 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade sÄsom slaktfÄr.
24 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.
25 Varför döljer du ditt ansikte och förgÀter vÄrt lidande och trÄngmÄl?
26 Se, vÄr sjÀl Àr nedböjd i stoftet, vÄr kropp ligger nedtryckt till jorden.
27 StÄ upp till vÄr hjÀlp, och förlossa oss för din nÄds skull.