1 För sÄngmÀstaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sÄng, ett kvÀde om kÀrlek.
2 Mitt hjÀrta flödar över av sköna ord; jag sÀger: min dikt gÀller en konung; en snabb skrivares penna Àr min tunga.
3 Du Àr den skönaste bland mÀnniskors barn, ljuvlighet Àr utgjuten över dina lÀppar; sÄ se vi att Gud har vÀlsignat dig evinnerligen.
4 Omgjorda din lÀnd med ditt svÀrd, du hjÀlte, i ditt majestÀt och din hÀrlighet.
5 Och drag sÄ Ästad, lyckosam i din hÀrlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rÀttfÀrdighet, sÄ skall din högra hand lÀra dig underbara gÀrningar.
6 Skarpa Àro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola trÀffas i hjÀrtat.
7 Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira Àr rÀttvisans spira.
8 Du Àlskar rÀttfÀrdighet och hatar orÀttfÀrdighet; dÀrför har Gud, din Gud, smort dig med glÀdjens olja mer Àn dina medbröder.
9 Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina klÀder; frÄn elfenbenspalatser glÀder dig strÀngaspel.
10 Konungadöttrar har du sÄsom tÀrnor i ditt hov, en drottning stÄr vid din högra sida, i guld frÄn Ofir.
11 Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra hÀrtill: FörgÀt nu ditt folk och din faders hus,
12 och mÄ konungen fÄ hava sin lust i din skönhet; ty han Àr din herre, och för honom skall du falla ned.
13 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skÀnker.
14 Idel hÀrlighet Àr hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg bestÄr hennes drÀkt,
15 i brokigt vÀvda klÀder föres hon till konungen; jungfrur, hennes vÀninnor, följa henne Ät; de ledas in till dig.
16 Under glÀdje och fröjd föras de fram, de tÄga in i konungens palats.
17 I dina fÀders stÀlle skola dina söner trÀda; dem skall du sÀtta till furstar överallt i landet.
18 Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande slÀkten; sÄ skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.