1 För sÄngmÀstaren; av Koras söner; till Alamót; en sÄng.
2 Gud Àr vÄr tillflykt och vÄr starkhet, en hjÀlp i nöden, vÀl beprövad.
3 DÀrför skulle vi icke frukta, om Àn jorden omvÀlvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;
4 om Àn dess vÄgor brusade och svallade, sÄ att bergen bÀvade vid dess uppror. Sela.
5 En ström gÄr fram, vars flöden giva glÀdje Ät Guds stad, Ät den Högstes heliga boning.
6 Gud bor dÀrinne, den vacklar icke; Gud hjÀlper den, nÀr morgonen gryr.
7 Hedningarna larma, riken vackla; han lÄter höra sin röst, dÄ försmÀlter jorden.
8 HERREN Sebaot Àr med oss, Jakobs Gud Àr vÄr borg. Sela.
9 Kommen och skÄden HERRENS verk: gÀrningar som vÀcka hÀpnad gör han pÄ jorden.
10 Han stillar strider intill jordens Ànda, bÄgen bryter han sönder och brÀcker spjutet, i eld brÀnner han upp stridsvagnarna.
11 »Bliven stilla och besinnen att jag Àr Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög pÄ jorden.»
12 HERREN Sebaot Àr men oss, Jakobs Gud Àr vÄr borg. Sela.