1 För sÄngmÀstaren; av Koras söner; en psalm.
2 Hören detta, alla folk, lyssnen hÀrtill, I alla som leven i vÀrlden,
3 bÄde lÄga och höga, rika sÄvÀl som fattiga.
4 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjÀrtas tanke skall vara förstÄnd.
5 Jag vill böja mitt öra till lÀrorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.
6 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, nÀr mina förföljares ondska omgiver mig?
7 De förlita sig pÄ sina Àgodelar och berömma sig av sin stora rikedom.
8 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.
9 För dyr Àr lösen för hans sjÀl och kan icke betalas till evig tid,
10 sÄ att han skulle fÄ leva för alltid och undgÄ att se graven.
11 Nej, man skall se att visa mÀn dö, att dÄrar och oförnuftiga förgÄs likasom de; de mÄste lÀmna sina Àgodelar Ät andra.
12 De tÀnka att deras hus skola bestÄ evinnerligen, deras boningar frÄn slÀkte till slÀkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.
13 Men en mÀnniska har, mitt i sin hÀrlighet, intet bestÄnd, hon Àr lik fÀnaden, som förgöres.
14 Den vÀgen gÄ de, dÄrar som de Àro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.
15 SÄsom en fÄrhjord drivas de ned till dödsriket, dÀr döden bliver deras herde. SÄ fÄ de redliga makt över dem, nÀr morgonen gryr, medan deras skepnader förtÀras av dödsriket och ej fÄ annan boning.
16 Men min sjÀl skall Gud förlossa ifrÄn dödsrikets vÄld, ty han skall upptaga mig. Sela.
17 Frukta icke, nÀr en man bliver rik, nÀr hans hus vÀxer till i hÀrlighet.
18 Ty av allt detta fÄr han vid sin död intet med sig, och hans hÀrlighet följer honom icke ditned.
19 Om han ock prisar sig vÀlsignad under sitt liv, ja, om man Àn berömmer dig, nÀr du gör goda dagar, sÄ skall dock vars och ens sjÀl gÄ till hans fÀders slÀkte, till dem som aldrig mer se ljuset.
20 En mÀnniska som, mitt i sin hÀrlighet, Àr utan förstÄnd, hon Àr lik fÀnaden, som förgöres.