1 För sÄngmÀstaren, till Mahalåt; en sÄng av David.
2 DÄrarna sÀga i sina hjÀrtan: »Det finnes ingen Gud.» FördÀrv och styggelse Àr deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott Àr.
3 Gud skÄdar ned frÄn himmelen pÄ mÀnniskors barn, för att se om det finnes nÄgon förstÄndig, nÄgon som söker Gud.
4 Nej, alla hava de avfallit, allasammans Àro de fördÀrvade; ingen finnes, som gör vad gott Àr, det finnes icke en enda.
5 Hava de dÄ intet fÄtt förnimma, dessa ogÀrningsmÀn, dessa som uppÀta mitt folk, likasom Äte de bröd, och som icke Äkalla Gud?
6 Jo, dÀr överföll dem förskrÀckelse, varest intet förskrÀckligt var; ty Gud förströdde deras ben, nÀr de lÀgrade sig mot dig. SÄ lÀt du dem komma pÄ skam, ja, Gud förkastade dem.
7 Ack att frÄn Sion komme frÀlsning för Israel! NÀr Gud vill Äter upprÀtta sitt folk, dÄ skall Jakob fröjda sig, dÄ skall Israel vara glad.