1 För sÄngmÀstaren, med strÀngaspel; en sÄng av David.
2 Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min Äkallan.
3 Akta pÄ mig och svara mig. I mitt bekymmer Àr jag utan ro och mÄste klaga,
4 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördÀrv över mig, och i vrede ansÀtta de mig.
5 Mitt hjÀrta Àngslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.
6 Fruktan och bÀvan kommer över mig, och förfÀran övertÀcker mig.
7 DÀrför sÀger jag: Ack att jag hade vingar sÄsom duvan! DÄ skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.
8 Ja, lÄngt bort skulle jag fly, jag skulle taga hÀrbÀrge i öknen. Sela.
9 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och ovÀder.
10 FördÀrva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty vÄld och genstridighet ser jag i staden.
11 Dag och natt gÄ de omkring den, ovanpÄ dess murar, ondska och olycka rÄda dÀrinne;
12 ja, fördÀrv rÄder dÀrinne, och frÄn dess torg vika icke förtryck och svek.
13 Se, det Àr icke en fiende som smÀdar mig, det kunde jag fördraga; det Àr icke min ovÀn som förhÀver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.
14 Nej, du gör det, du som var min jÀmlike, min vÀn och förtrogne,
15 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.
16 Döden komme över dem oförtÀnkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska rÄder i deras boning, i deras hjÀrtan.
17 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frÀlsa mig.
18 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.
19 Han förlossar min sjÀl och skaffar henne ro, sÄ att de icke komma vid mig; ty de Àro mÄnga, som stÄ mig emot.
20 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter pÄ sin tron av Älder. Sela. Ty de vilja icke Àndra sig, och de frukta ej Gud.
21 Den mannen bÀr hÀnder pÄ sin vÀn; han bryter sitt förbund.
22 Orden i hans mun Àro hala sÄsom smör, men stridslust fyller hans hjÀrta; hans ord Àro lenare Àn olja, dock Àro de dragna svÀrd.
23 Kasta din börda pÄ HERREN, han skall uppehÄlla dig; han skall i evighet icke tillstÀdja att den rÀttfÀrdige vacklar.
24 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nÄ sin halva Älder. Men jag förtröstar pÄ dig.