1 För sÄngmÀstaren, efter »Den stumma duvan i fjÀrran»; en sÄng av David, nÄr filistéerna grepo honom i Gat.
2 Var mig nÄdig, o Gud, ty mÀnniskor stÄ mig efter livet; bestÀndigt trÀnga mig stridsmÀn.
3 Mina förföljare stÄ mig bestÀndigt efter livet; ja, de Àro mÄnga, som i högmod strida mot mig.
4 Men nÀr fruktan kommer över mig, sÀtter jag min förtröstan pÄ dig.
5 Med Guds hjÀlp skall jag fÄ prisa hans ord, pÄ Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som Àr kött göra mig?
6 BestÀndigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gÄ ut pÄ att skada mig.
7 De rota sig samman, de lÀgga försÄt, de vakta pÄ mina steg, ty de stÄ efter mitt liv.
8 Skulle de rÀddas med all sin ondska? Nej, slÄ ned folken, Gud, i din vrede.
9 Du har rÀknat min flykts dagar. Samla mina tÄrar i din lÀgel; de stÄ ju i din bok.
10 SÄ mÄste dÄ mina fiender vika tillbaka pÄ den dag dÄ jag ropar; det vet jag, att Gud stÄr mig bi.
11 Med Guds hjÀlp skall jag fÄ prisa hans ord; med HERRENS hjÀlp skall jag fÄ prisa hans ord.
12 PÄ Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna mÀnniskor göra mig?
13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.
14 Ty du har rÀddat min sjÀl frÄn döden, ja, mina fötter ifrÄn fall, sÄ att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.