1 För sÄngmÀstaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sÄng, till att inlÀras; av David,
2 nÀr han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.
3 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprÀtta oss igen.
4 Du har kommit jorden att bÀva och rÀmna; hela nu dess revor, ty den vacklar.
5 Du har lÄtit ditt folk se hÄrda ting, du har iskÀnkt Ät oss rusande vin.
6 Men Ät dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bÄgen. Sela.
7 PÄ det att dina vÀnner mÄ varda rÀddade, mÄ du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.
8 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmÀta Suckots dal.
9 Mitt Àr Gilead, och mitt Àr Manasse, Efraim Àr mitt huvuds vÀrn, Juda min hÀrskarstav;
10 Moab Àr mitt tvagningskÀrl, pÄ Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min Àra, du filistéernas land.»
11 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
12 Har icke du, o Gud, förkastat oss, sÄ att du ej drager ut med vÄra hÀrar, o Gud?
13 Giv oss hjÀlp mot ovÀnnen; ty mÀnniskors hjÀlp Àr fÄfÀnglighet.
14 Med Gud kunna vi göra mÀktiga ting; han skall förtrampa vÄra ovÀnner.