1 För sÄngmÀstaren, till Jedutun; en psalm av David.
2 Allenast hos Gud söker min sjÀl sin ro; frÄn honom kommer min frÀlsning.
3 Allenast han Àr min klippa och min frÀlsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.
4 Huru lÀnge viljen I rasa mot denne man, samfÀllt slÄ honom ned, sÄsom vore han en lutande vÀgg, en sönderbrÀckt mur?
5 De rÄdslÄ allenast om att stöta honom ned frÄn hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen vÀlsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.
6 Allenast i Gud mÄ du hava din ro, min sjÀl; ty frÄn honom kommer mitt hopp.
7 Allenast han Àr min klippa och min frÀlsning, min borg, jag skall icke vackla.
8 Hos Gud Àr min frÀlsning och min Àra; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.
9 Förtrösta pÄ honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjÀrtan. Gud Àr vÄr tillflykt. Sela.
10 Allenast ett intet Àro mÀnniskors barn, myndiga herrar fÄfÀnglighet; i vÄgskÄlen Àro de för lÀtta, mindre Àn intet Àro de allasammans.
11 Förliten eder icke pÄ orÀtt vinning, sÀtten icke ett fÄfÀngligt hopp till rov: om ock eder rikedom vÀxer, sÄ akten icke dÀrpÄ.
12 En gÄng har Gud sagt det, ja, tvÄ gÄnger har jag hört det, att hos Gud Àr makten;
13 och hos dig, Herre, Àr nÄd. Ty du vedergÀller var och en efter hans gÀrningar.