1 För sÄngmÀstaren; en psalm; en sÄng av David.
2 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig fÄr man infria löfte.
3 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
4 Mina missgÀrningar voro mig övermÀktiga; men du förlÄter vÄra övertrÀdelser.
5 SÀll Àr den som du utvÀljer och lÄter komma till dig, sÄ att han fÄr bo i dina gÄrdar. MÄ vi fÄ mÀtta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
6 Med underbara gÀrningar bönhör du oss i rÀttfÀrdighet, du vÄr frÀlsnings Gud, du som Àr en tillflykt för alla jordens Àndar och för havet i fjÀrran;
7 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du Àr omgjordad med makt;
8 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
9 De som bo vid jordens Àndar hÀpna för dina tecken; österland och vÀsterland uppfyller du med jubel.
10 Du lÄter dig vÄrda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mÄtt; Guds kÀlla har vatten till fyllest. Du bereder sÀd Ät mÀnniskorna, nÀr du sÄ bereder jorden.
11 Dess fÄror vattnar du, du jÀmnar det som Àr upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som vÀxer dÀrpÄ vÀlsignar du.
12 Du kröner Äret med ditt goda, och dina spÄr drypa av fetma.
13 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.
14 Ăngarna hölja sig i hjordar, och dalarna betĂ€ckas med sĂ€d; man höjer jubelrop och sjunger.