1 För sÄngmÀstaren; en sÄng, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla lÀnder;
2 lovsjungen hans namns Àra, given honom Àra och pris.
3 SÀgen till Gud: Huru underbara Àro icke dina gÀrningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdÄnighet.
4 Alla lÀnder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.
5 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara Àro hans gÀrningar mot mÀnniskors barn.
6 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; dÄ gladdes vi över honom.
7 Genom sin makt rÄder han evinnerligen, hans ögon giva akt pÄ hedningarna; de genstrÀviga mÄ icke förhÀva sig. Sela.
8 Prisen, I folk, vÄr Gud, och lÄten hans lov ljuda högt;
9 ty han har beskÀrt liv Ät vÄr sjÀl och har icke lÄtit vÄr fot vackla.
10 Ty vÀl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, sÄsom silver luttras;
11 du förde oss in i fÀngelse, du lade en tung börda pÄ vÄr rygg;
12 du lÀt mÀnniskor fara fram över vÄrt huvud, vi mÄste gÄ genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
13 SÄ kommer jag dÄ till ditt hus med brÀnnoffer, jag vill infria mina löften till dig,
14 dem till vilka mina lÄppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
15 BrÀnnoffer av feta fÄr vill jag frambÀra Ät dig, med offerÄnga av vÀdurar; jag vill offra bÄde tjurar och bockar. Sela.
16 Kommen och hören, sÄ vill jag förtÀlja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min sjÀl.
17 Till honom ropade jag med min mun, och lovsÄng var redan pÄ min tunga.
18 Om jag hade förehaft nÄgot orÀtt i mitt hjÀrta, sÄ skulle Herren icke höra mig.
19 Men Gud har hört mig, han har aktat pÄ mitt bönerop.
20 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vÀnt ifrÄn mig sin nÄd!