1 För sÄngmÀstaren; av David; en psalm, en sÄng.
2 Gud stÄr upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.
3 SÄsom rök fördrives, sÄ fördrivas de av dig; likasom vaxet smÀlter för eld, sÄ förgÄs de ogudaktiga för Guds ansikte.
4 Men de rÀttfÀrdiga Àro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glÀdje.
5 Sjungen till Guds Àra, lovsÀgen hans namn. Gören vÀg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn Àr HERREN, fröjdens inför honom;
6 de faderlösas fader och Ànkors försvarare, Gud i sin heliga boning,
7 en Gud som förhjÀlper de ensamma till ett hem, och som för de fÄngna ut till lycka; allenast de genstrÀviga mÄste bo i en öken.
8 Gud, nÀr du drog ut i spetsen för ditt folk, nÀr du gick fram i ödemarken, Sela,
9 dÄ bÀvade jorden, dÄ utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bÀvade för Guds ansikte; Israels Guds.
10 Ett nÄderikt regn lÀt du falla, o Gud; ditt arvland, som försmÀktade, vederkvickte du.
11 Din skara fick bo dÀri; genom din godhet beredde du det Ät de betryckta, o Gud.
12 Herren lÄter höra sitt ord, stor Àr skaran av kvinnor som bÄda glÀdje:
13 »HÀrskarornas konungar fly, de fly, och husmodern dÀrhemma fÄr utskifta byte.
14 Viljen I dÄ ligga stilla inom edra hÀgnader? Duvans vingar Àro höljda i silver, och hennes fjÀdrar skimra av guld.
15 NÀr den AllsmÀktige förströr konungarna i landet, faller snö pÄ Salmon.»
16 Ett Guds berg Àr Basans berg, ett högtoppigt berg Àr Basans berg.
17 Men varför sen I sÄ avogt, I höga berg, pÄ det berg som Gud har utkorat till sitt sÀte, det dÀr ock HERREN skall bo för alltid?
18 Guds vagnar Àro tiotusenden, tusen och Äter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai Àr nu i helgedomen.
19 Du for upp i höjden, du tog fÄngar, du undfick gÄvor bland mÀnniskorna, ja, ocksÄ de genstrÀviga skola bo hos HERREN Gud.
20 Lovad vare Herren! Dag efter dag bÀr han oss; Gud Àr vÄr frÀlsning. Sela.
21 Gud Àr för oss en Gud som frÀlsar, och hos HERREN, Herren finnes rÀddning frÄn döden.
22 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjÀssan pÄ den som gÄr dÀr med skuld.
23 Herren sÀger: »FrÄn Basan skall jag hÀmta dem, frÄn havets djup skall jag hÀmta dem upp,
24 sÄ att du kan stampa med din fot i blod och lÄta dina hundars tunga fÄ sin del av fienderna.»
25 Man ser, o Gud, ditt högtidstÄg, min Guds, min konungs, tÄg inne i helgedomen.
26 FrÀmst gÄ sÄngare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slÄ pÄ pukor.
27 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.
28 DÀr gÄr Benjamin, den yngste, han för dem an; dÀr gÄr skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Din Gud har beskÀrt dig makt; sÄ hÄll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.
30 I ditt tempel i Jerusalem bÀre konungar fram sina skÀnker Ät dig.
31 NÀps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, mÄ de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.
32 De mÀktige skola komma hit frÄn Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gÄvor i hÀnderna.
33 I riken pÄ jorden, sjungen till Guds Àra; lovsÀgen Herren, Sela,
34 honom som far fram pÄ urtidshimlarnas himmel. Ja, dÀr lÄter han höra sin röst, en mÀktig röst.
35 Given Gud makten; över Israel Àr hans hÀrlighet, och hans makt Àr i skyarna.
36 FruktansvÀrd Àr du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka Ät sitt folk. Lovad vare Gud!