1 En sÄng av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.
2 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; frÀls mig frÄn alla mina förföljare och rÀdda mig,
3 sÄ att de icke, sÄsom lejon, sönderslita min sjÀl och rycka bort henne utan rÀddning.
4 HERRE, min Gud, har jag gjort sÄdant, och Àr orÀtt i mina hÀnder,
5 har jag med ont vedergÀllt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovÀn utan sak,
6 sÄ förfölje fienden min sjÀl och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lÀgge min Àra i stoftet. Sela.
7 StÄ upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovÀnners raseri och vakna upp till min hjÀlp, du som har pÄbjudit dom.
8 MÄ folkens församling omgiva dig, och mÄ du över den vÀnda Äter till höjden.
9 HERREN hÄller dom över folken; skaffa mig rÀtt, HERRE, efter min rÀttfÀrdighet och ostrafflighet.
10 LÄt de ogudaktigas ondska fÄ en Ànde, men hÄll den rÀttfÀrdige vid makt; ty du, som prövar hjÀrtan och njurar, Àr en rÀttfÀrdig Gud.
11 Min sköld Àr i Guds hand; han frÀlsar de rÀttsinniga.
12 Gud Àr en rÀttfÀrdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
13 Om nÄgon icke vill omvÀnda sig, sÄ vÀsser han sitt svÀrd, sin bÄge spÀnner han och gör den redo;
14 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
15 Se, denne Àr i födsloarbete med fördÀrv, han gÄr havande med olycka, men han föder ett intet.
16 Han grÀver en grop och gör den djup, men han faller sjÀlv i den grav som han grÀver.
17 Den olycka han tÀnkte vÄlla vÀnder tillbaka pÄ hans huvud, och över hans hjÀssa kommer hans ondska.
18 Jag vill tacka HERREN efter hans rÀttfÀrdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.