1 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; lÄt mig aldrig komma pÄ skam.
2 RÀdda mig och befria mig genom din rÀttfÀrdighet; böj ditt öra till mig och frÀls mig.
3 Var mig en klippa dÀr jag fÄr bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskÀr mig frÀlsning. Ty du Àr mitt bergfÀste och min borg.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges vÄld, ur den orÀttfÀrdiges och förtryckarens hand.
5 Ty du Àr mitt hopp, o Herre, HERRE, du Àr min förtröstan allt ifrÄn min ungdom.
6 Du har varit mitt stöd allt ifrÄn moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gÀller stÀndigt mitt lov.
7 Jag har blivit sÄsom ett vidunder för mÄnga; men du Àr min starka tillflykt.
8 LÄt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din Àra.
9 Förkasta mig icke i min Älderdoms tid, övergiv mig ej, nÀr min kraft försvinner.
10 Ty mina fiender sÀga sÄ om mig, och de som vakta pÄ min sjÀl rÄdslÄ sÄ med varandra:
11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som rÀddar.»
12 Gud, var icke lÄngt ifrÄn mig; min Gud, skynda till min hjÀlp.
13 MÄ de komma pÄ skam och förgÄs, som stÄ emot min sjÀl; mÄ de höljas med smÀlek och blygd, som söka min ofÀrd.
14 Men jag skall alltid hoppas och Àn mer föröka allt ditt lov.
15 Min mun skall förtÀlja din rÀttfÀrdighet, hela dagen din frÀlsning, ty jag kÀnner intet mÄtt dÀrpÄ.
16 Jag skall frambÀra Herrens, HERRENS vÀldiga gÀrningar; jag skall prisa din rÀttfÀrdighet, ja, din allenast.
17 Gud, du har undervisat mig allt ifrÄn min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
18 SÄ övergiv mig ej heller, o Gud, i min Älderdom, nÀr jag varder grÄ, till dess jag fÄr förtÀlja om din arm för ett annat slÀkte, om din makt för alla dem som skola komma.
19 Din rÀttfÀrdighet nÄr till himmelen, o Gud. Du som har gjort sÄ stora ting, o Gud, vem Àr dig lik?
20 Du som har lÄtit oss pröva sÄ mycken nöd och olycka, du skall Äter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
21 Ja, lÄt mig vÀxa till alltmer; och trösta mig igen.
22 SÄ vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
23 Mina lÀppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min sjÀl, som du har förlossat.
24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rÀttfÀrdighet; ty de som sökte min ofÀrd hava kommit pÄ skam och mÄst blygas.