1 Av Salomo. Gud, giv Ät konungen dina rÀtter och din rÀttfÀrdighet Ät konungasonen.
2 Han döme ditt folk med rÀttfÀrdighet och dina betryckta med rÀtt.
3 Bergen bÀre frid Ät folket, sÄ ock höjderna, genom rÀttfÀrdighet.
4 Han skaffe rÀtt Ät de betryckta i folket, han frÀlse de fattiga och krosse förtryckaren.
5 Dig frukte man, sÄ lÀnge solen varar, och sÄ lÀnge mÄnen skiner, frÄn slÀkte till slÀkte.
6 Han vare lik regnet som faller pÄ Àngen, lik en regnskur som vattnar jorden.
7 I hans dagar blomstre den rÀttfÀrdige, och stor frid rÄde, till dess ingen mÄne mer finnes.
8 MÄ han hÀrska frÄn hav till hav och ifrÄn floden intill jordens Àndar.
9 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
10 Konungarna frÄn Tarsis och havslÀnderna hembÀre skÀnker, konungarna av Saba och Seba bÀre fram gÄvor.
11 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjÀne honom.
12 Ty han skall rÀdda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjÀlpare har.
13 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas sjÀlar skall han frÀlsa.
14 IfrÄn förtryck och vÄld skall han förlossa deras sjÀl, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
15 MÄ han leva; mÄ man föra till honom guld frÄn Saba. StÀndigt bedje man för honom, alltid vÀlsigne man honom.
16 Ymnigt vÀxe sÀden i landet, Ànda till bergens topp; dess frukt mÄ susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i stÀderna sÄsom örter pÄ marken.
17 Hans namn förblive evinnerligen; sÄ lÀnge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom vÀlsigne man sig; alla hedningar prise honom sÀll.
18 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
19 Och lovat vare hans hÀrliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans Àra! Amen, Amen.
20 Slut pÄ Davids, Isais sons, böner.