1 För sÄngmÀstaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.
2 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef sÄsom din hjord; du som tronar pÄ keruberna, trÀd fram i glans.
3 LÄt din makt vakna upp till att gÄ framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vÄr frÀlsning.
4 Gud, upprÀtta oss, och lÄt ditt ansikte lysa, sÄ att vi varda frÀlsta.
5 HERRE Gud Sebaot, huru lÀnge skall du vredgas vid ditt folks bön?
6 Du har lÄtit dem Àta tÄrebröd och givit dem tÄrar att dricka i fullt mÄtt.
7 Du gör oss till ett trÀtoÀmne för vÄra grannar, och vÄra fiender bespotta oss.
8 Gud Sebaot, upprÀtta oss, och lÄt ditt ansikte lysa, sÄ att vi varda frÀlsta.
9 Ett vintrÀd flyttade du frÄn Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.
10 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.
11 Bergen blevo betÀckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;
12 det utbredde sina revor Ànda till havet och sina telningar intill floden.
13 Varför har du dÄ brutit ned dess hÀgnad, sÄ att alla vÀgfarande riva till sig dÀrav?
14 Vildsvinet frÄn skogen frossar dÀrpÄ, och djuren pÄ marken Àta dÀrav.
15 Gud Sebaot, vÀnd Äter, skÄda ned frÄn himmelen och se hÀrtill, och lÄt dig vÄrda om detta vintrÀd.
16 Skydda trÀdet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat Ät dig.
17 Det Àr förbrÀnt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes nÀpst förgÄs de.
18 HÄll din hand över din högra hands man, över den mÀnniskoson som du har fostrat Ät dig.
19 DÄ skola vi icke vika ifrÄn dig; behÄll oss vid liv, sÄ skola vi Äkalla ditt namn.
20 HERRE Gud Sebaot, upprÀtta oss; lÄt ditt ansikte lysa, sÄ att vi varda frÀlsta.