1 För sĂ„ngmĂ€staren, till GittĂt; av Asaf.
2 Höjen glÀdjerop till Gud, vÄr starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.
3 StÀmmen upp lovsÄng och lÄten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.
4 Stöten i basun vid nymÄnaden, vid fullmÄnen, pÄ vÄr högtidsdag.
5 Ty detta Àr en stadga för Israel, en Jakobs Guds rÀtt.
6 Det bestÀmde han till ett vittnesbörd i Josef, nÀr han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som Àr mig nytt:
7 »Jag lyfte bördan frÄn hans skuldra, hans hÀnder blevo fria ifrÄn lastkorgen.
8 I nöden ropade du, och jag rÀddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.
9 Hör, mitt folk, och lÄt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!
10 Hos dig skall icke finnas nÄgon annan gud, och du skall ej tillbedja nÄgon frÀmmande gud.
11 Jag Àr HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; lÄt din mun vitt upp, sÄ att jag fÄr uppfylla den.
12 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.
13 DÄ lÀt jag dem gÄ i deras hjÀrtans hÄrdhet, det fingo vandra efter sina egna rÄdslag.
14 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra pÄ mina vÀgar!
15 DÄ skulle jag snart kuva deras fiender och vÀnda min hand mot deras ovÀnner.
16 De som hata HERREN skulle dÄ visa honom underdÄnighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.
17 Och han skulle bespisa det med bÀsta vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mÀtta dig.»