1 En sÄng, en psalm av Asaf.
2 Gud, var icke sÄ tyst, tig icke och var icke sÄ stilla, o Gud.
3 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.
4 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rÄdslÄ mot dem som du beskyddar.
5 De sÀga: »Kom, lÄt oss utrota dem, sÄ att de ej mer Àro ett folk, och sÄ att ingen mer tÀnker pÄ Israels namn.»
6 Ty endrÀktigt rÄdslÄ dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:
7 Edoms tÀlt och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
8 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;
9 Assur har ock slutit sig till dem, han har lÄnat sin arm Ät Lots barn. Sela.
10 Gör med dem sÄsom du gjorde med Midjan, sÄsom med Sisera och Jabin vid Kisons bÀck,
11 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning Ät marken.
12 LÄt det gÄ deras Àdlingar sÄsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar sÄsom det gick Seba och Salmunna,
13 eftersom de sÀga: »Guds Àngder vilja vi intaga Ät oss.»
14 Min Gud, lÄt dem bliva sÄsom virvlande löv, sÄsom strÄ för vinden.
15 Lik en eld som förbrÀnner skog och lik en lÄga som avsvedjar berg
16 förfölje du dem med ditt ovÀder, och förskrÀcke du dem med din storm.
17 Gör deras ansikten fulla med skam, sÄ att de söka ditt namn, o HERRE.
18 Ja, mÄ de komma pÄ skam och förskrÀckas till evig tid, mÄ de fÄ blygas och förgÄs.
19 Och mÄ de förnimma att du allena bÀr namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.