1 För sĂ„ngmĂ€staren, till GittĂt; av Koras söner; en psalm.
2 Huru ljuvliga Àro icke dina boningar, HERRE Sebaot!
3 Min sjÀl lÀngtar och trÀngtar efter HERRENS gÄrdar, min sjÀl och min kropp jubla mot levande Gud.
4 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo Ät sig, dÀr hon kan lÀgga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.
5 Saliga Àro de som bo i ditt hus; de lova dig bestÀndigt. Sela.
6 Saliga Àro de mÀnniskor som i dig hava sin starkhet, de vilkas hÄg stÄr till dina vÀgar.
7 NÀr de vandra genom TÄredalen, göra de den rik pÄ kÀllor, och höstregnet höljer den med vÀlsignelser.
8 De gÄ frÄn kraft till kraft; sÄ trÀda de fram inför Gud pÄ Sion.
9 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela.
10 Gud, vÄr sköld, ser hÀrtill, och akta pÄ din smordes ansikte.
11 Ty en dag i dina gÄrdar Àr bÀttre Àn eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus Àn dvÀljas i de ogudaktigas hyddor.
12 Ty HERREN Gud Àr sol och sköld; HERREN giver nÄd och Àra; han vÀgrar icke dem nÄgot gott, som vandra i ostrafflighet.
13 HERRE Sebaot, salig Àr den mÀnniska som förtröstar pÄ dig. gÄrdar; nu jubla min sjÀl och min kropp mot levande Gud. Ja, sparven har funnit ett hus och svalan ett bo Ät sig, dÀr hon har lagt sina ungar osv.