1 För sÄngmÀstaren; av Koras söner; en psalm.
2 HERRE, du var förr ditt land nÄdig, du upprÀttade Äter Jakobs hus.
3 Du förlÀt ditt folks missgÀrning, du överskylde all dess synd. Sela.
4 Du lÀt all din förgrymmelse fara och vÀnde dig ifrÄn din vredes glöd.
5 SÄ vÀnd dig nu Äter till oss, du vÄr frÀlsnings Gud, och upphör med din förtörnelse mot oss.
6 Vill du dÄ vredgas pÄ oss evinnerligen och lÄta din vrede vara frÄn slÀkte till slÀkte?
7 Vill du icke Äter giva oss liv, sÄ att ditt folk fÄr glÀdjas i dig?
8 HERRE, lÄt oss se din nÄd, och giv oss din frÀlsning.
9 Jag vill höra vad Gud, HERREN, talar: se, han talar frid till sitt folk och till sina fromma; mÄ de blott icke vÀnda Äter till dÄrskap.
10 Ja, hans frÀlsning Àr nÀra dem som frukta honom, och sÄ skall Àra bo i vÄrt land.
11 Godhet och trofasthet skola dÀr mötas, rÀttfÀrdighet och frid kyssas;
12 trofasthet skall vÀxa upp ur jorden och rÀttfÀrdighet blicka ned frÄn himmelen.
13 HERREN skall giva oss vad gott Àr, och vÄrt land skall giva sin gröda.
14 RÀttfÀrdighet skall gÄ framför honom, den skall ock stadigt följa i hans spÄr.