1 En sÄng, en psalm av Koras söner; för sÄngmÀstaren, till Mahalat-leannót; en sÄng av esraiten Heman.
2 HERRE, min frÀlsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
3 LÄt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
4 Ty min sjÀl Àr mÀttad med lidanden, och mitt liv har kommit nÀra dödsriket.
5 Jag Àr aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag Àr sÄsom en man utan livskraft.
6 Jag Àr övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem pÄ vilka du icke mer tÀnker, och som Àro avskilda frÄn din hand.
7 Ja, du har sÀnkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
8 Den vrede vilar tung pÄ mig, och alla dina böljors svall lÄter du gÄ över mig. Sela.
9 Du har drivit mina förtrogna lÄngt bort ifrÄn mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fÄngen och kan icke komma ut.
10 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag Äkallar dig dagligen, jag utrÀcker mina hÀnder till dig.
11 Gör du vÀl under för de döda, eller kunna skuggorna stÄ upp och tacka dig? Sela.
12 FörtÀljer man i graven om din nÄd, i avgrunden om din trofasthet?
13 KÀnner man i mörkret dina under, och din rÀttfÀrdighet i glömskans land?
14 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
15 Varför förkastar du, HERRE, min sjÀl, varför döljer du ditt ansikte för mig?
16 Betryckt Àr jag och döende allt ifrÄn min ungdom; jag mÄste bÀra dina förskrÀckelser, sÄ att jag Àr nÀra att förtvivla.
17 Din vredes lÄgor gÄ över mig, dina fasor förgöra mig.
18 De omgiva mig bestÀndigt sÄsom vatten, de kringrÀnna mig allasammans.
19 Du har drivit vÀn och frÀnde lÄngt bort ifrÄn mig; i mina förtrognas stÀlle har jag nu mörkret.