1 En sÄng av esraiten Etan.
2 Jag vill sjunga om HERRENS nÄdegÀrningar evinnerligen; jag vill lÄta min mun förkunna din trofasthet, frÄn slÀkte till slÀkte.
3 Ja, jag sÀger: För evig tid skall nÄd byggas upp; i himmelen, dÀr befÀster du din trofasthet.
4 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjÀnare David:
5 'Jag skall befÀsta din sÀd för evig tid och bygga din tron frÄn slÀkte till slÀkte.'» Sela.
6 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
7 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
8 Ja, Gud Àr mycket förskrÀcklig i de heligas rÄd och fruktansvÀrd utöver alla som Àro omkring honom.
9 HERRE, hÀrskarornas Gud, vem Àr dig lik? Stark Àr HERREN; och din trofasthet Àr runt omkring dig.
10 Du Àr den som rÄder över havets uppror; nÀr dess böljor resa sig, stillar du dem.
11 Du krossade Rahab, sÄ att han lÄg lik en slagen; med din mÀktiga arm förströdde du dina fiender.
12 Din Àr himmelen, din Àr ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad dÀrpÄ Àr.
13 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
14 Du har en arm med hjÀltekraft, mÀktig Àr din hand, hög Àr din högra hand.
15 RÀttfÀrdighet och rÀtt Àro din trons fÀste, nÄd och sanning stÄ inför ditt ansikte.
16 Saligt Àr det folk som vet vad jubel Àr, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
17 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rÀttfÀrdighet upphöjas de.
18 Ty du Àr deras starkhet och prydnad, och genom din nÄd upphöjer du vÄrt horn.
19 Ty han som Àr vÄr sköld tillhör HERREN, vÄr konung tillhör Israels Helige.
20 PÄ den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjÀlp i en hjÀltes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
21 Jag har funnit min tjÀnare David och smort honom med min helig olja.
22 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
23 Ingen fiende skall oförtÀnkt komma över honom, och ingen orÀttfÀrdig skall förtrycka honom;
24 nej, jag skall krossa hans ovÀnner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
25 Min trofasthet och min nÄd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
26 Jag skall lÀgga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
27 Han skall kalla mig sÄ: 'Du min fader, min Gud och min frÀlsnings klippa.'
28 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna pÄ jorden.
29 Jag skall bevara min nÄd Ät honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
30 Jag skall lÄta hans sÀd bestÄ till evig tid, och hans tron, sÄ lÀnge himmelen varar.
31 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rÀtter,
32 om de bryta mot mina stadgar och icke hÄlla mina bud,
33 dÄ skall jag vÀl hemsöka deras övertrÀdelse med ris och deras missgÀrning med plÄgor,
34 men min nÄd skall jag ej taga ifrÄn honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
35 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina lÀppar hava talat skall jag ej förÀndra.
36 En gÄng har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
37 Hans sÀd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig sÄ lÀnge som solen;
38 sÄsom mÄnen skall den bestÄ evinnerligen. Och trofast Àr vittnet i skyn.» Sela.
39 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
40 Du har upplöst förbundet med din tjÀnare, du har oskÀrat hans krona och kastat den ned till jorden.
41 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fÀsten till spillror.
42 Alla som gÄ vÀgen fram plundra honom, han har blivit till smÀlek för sina grannar.
43 Du har upphöjt hans ovÀnners högra hand och berett alla hans fiender glÀdje.
44 Ja, du har lÄtit hans svÀrdsegg vika tillbaka och icke hÄllit honom uppe i striden.
45 Du har gjort slut pÄ hans glans och slagit hans tron till jorden.
46 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.
47 Huru lÀnge, o HERRE, skall du sÄ alldeles fördölja dig? Huru lÀnge skall din vrede brinna sÄsom eld?
48 TÀnk pÄ huru kort mitt liv varar, och huru förgÀngliga du har skapat alla mÀnniskors barn.
49 Ty vilken Àr den man som fÄr leva och undgÄr att se döden? Vem rÀddar din sjÀl frÄn dödsrikets vÄld? Sela.
50 Herre, var Àro din forna nÄdegÀrningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
51 TÀnk, Herre, pÄ dina tjÀnares smÀlek, pÄ vad jag mÄste fördraga av alla de mÄnga folken;
52 tÀnk pÄ huru dina fiender smÀda, o HERRE, huru de smÀda din smordes fotspÄr. ----
53 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.