1 Paulus, Guds tjÀnare och Jesu Kristi apostel, sÀnd att verka för Guds utvaldas tro och för kunskapen om den sanning som hör gudsfruktan till,
2 sÀnd, dÀrför att det finnes ett hopp om evigt liv -- ty evigt liv har Gud, som icke kan ljuga, för evÀrdliga tider sedan utlovat,
3 och nÀr tiden var inne, uppenbarade han sitt ord i den predikan varmed jag genom Guds, vÄr FrÀlsares, befallning blev betrodd --
4 jag, Paulus, hÀlsar Titus, min sannskyldige son pÄ grund av gemensam tro. NÄd och frid ifrÄn Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vÄr FrÀlsare!
5 NÀr jag lÀmnade dig kvar pÄ Kreta, var det för att du skulle ordna vad som Ànnu Äterstod att ordna, och för att du, pÄ det sÀtt som jag har Älagt dig, skulle i var sÀrskild stad tillsÀtta Àldste,
6 varhelst nÄgon oförvitlig man funnes, en enda kvinnas man, en som hade troende barn, vilka icke vore i vanrykte för oskickligt leverne eller vore uppstudsiga.
7 Ty en församlingsförestÄndare bör vara oförvitlig, sÄsom det höves en Guds förvaltare, icke sjÀlvgod, icke snar till vrede, icke begiven pÄ vin, icke vÄldsam, icke sniken efter slem vinning.
8 Han bör fastmer vara gÀstvÀnlig, nitÀlska för vad gott Àr, leva tuktigt, rÀttfÀrdigt, heligt och ÄterhÄllsamt;
9 han bör hÄlla sig stadigt vid det fasta ordet, sÄsom han har fÄtt lÀra det, sÄ att han Àr mÀktig bÄde att förmana medelst den sunda lÀran och att vederlÀgga dem som sÀga emot.
10 Ty mÄnga finnas som icke vilja veta av nÄgon myndighet, mÄnga som föra fÄfÀngligt tal och bedraga mÀnniskors sinnen; sÄ göra i synnerhet de omskurna.
11 PÄ sÄdana bör man tysta munnen, ty de förvilla hela hus genom att för slem vinnings skull förkunna otillbörliga lÀror.
12 En av dem, en profet av deras eget folk, har sagt: »Kreterna, lögnare jÀmt, Àro odjur, glupska och lata.»
13 Och det vittnesbördet Àr sant. Du skall dÀrför strÀngt tillrÀttavisa dem, sÄ att de bliva sunda i tron
14 och icke akta pÄ judiska fabler och vad som pÄbjudes av mÀnniskor som vÀnda sig frÄn sanningen.
15 Allt Àr rent för dem som Àro rena; men för de orena och otrogna Àr intet rent, utan hos dem Àro bÄde förstÄnd och samvete orenade.
16 De sÀga sig kÀnna Gud, men med sina gÀrningar förneka de det; ty de Àro vederstyggliga och ohörsamma mÀnniskor, odugliga till allt gott verk.