1 LÀgg dem pÄ minnet att de böra vara underdÄniga överheten, dem som hava myndighet, att de böra visa lydnad och vara redo till allt gott verk,
2 att de icke mÄ smÀda nÄgon, icke vara stridslystna, utan vara fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla mÀnniskor.
3 Vi voro ju sjÀlva förut oförstÄndiga, ohörsamma och vilsefarande, vi voro trÀlar under allahanda begÀrelser och lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro vÀrda att avskys, och vi hatade varandra.
4 Men nÀr Guds, vÄr FrÀlsares, godhet och kÀrlek till mÀnniskorna uppenbarades,
5 dÄ frÀlste han oss, icke pÄ grund av rÀttfÀrdighetsgÀrningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhÀrtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i helig ande,
6 som han rikligen utgöt över oss genom Jesus Kristus, vÄr FrÀlsare,
7 för att vi, rÀttfÀrdiggjorda genom hans nÄd, skulle, sÄsom vÄrt hopp Àr, fÄ evigt liv till arvedel.
8 Detta Àr ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar hÀrom, för att de som sÀtta tro till Gud mÄ beflita sig om att rÀtt utöva goda gÀrningar. SÄdant Àr gott och gagneligt för mÀnniskorna.
9 Men dÄraktiga tvistefrÄgor och slÀktledningshistorier mÄ du undfly, sÄ ock trÀtor och strider om lagen; ty sÄdant Àr gagnlöst och fÄfÀngligt.
10 En man som kommer partisöndring Ästad mÄ du visa ifrÄn dig, sedan du en eller tvÄ gÄnger har förmanat honom;
11 ty du vet att en sÄdan Àr förvÀnd och begÄr synd, ja, han har sjÀlv fÀllt domen över sig.
12 NÀr jag framdeles sÀnder Artemas eller Tykikus till dig, lÄt dig dÄ angelÀget vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag har beslutit att stanna dÀr över vintern.
13 Senas, den lagkloke, och Apollos mÄ du med all omsorg utrusta för deras resa, sÄ att intet fattas dem.
14 Och mÄ jÀmvÀl vÄra bröder, för att icke bliva utan frukt, lÀra sig att rÀtt utöva goda gÀrningar, dÀr hjÀlp Àr av nöden.
15 Alla som Àro hÀr hos mig hÀlsa dig. HÀlsa dem som Àlska oss i tron. NÄd vare med eder alla.