1 I Ättonde mÄnaden av Darejaves' andra regeringsÄr kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten, han sade:
2 SvÄrt förtörnad var HERREN pÄ edra fÀder.
3 SÀg dÀrför nu till folket sÄ sÀger HERREN Sebaot: VÀnden om till mig, sÀger HERREN Sebaot, sÄ vill jag vÀnda om till eder, sÀger HERREN Sebaot.
4 Varen icke sÄsom edra fÀder, för vilka forna tiders profeter predikade och sade: »SÄ sÀger HERREN Sebaot: VÀnden om frÄn edra onda vÀgar och edra onda gÀrningar»; men de ville icke höra och aktade icke pÄ mig sÀger HERREN.
5 Edra fÀder, var Àro de? Och profeterna, leva de kvar evinnerligen?
6 Nej, men mina ord och mina rÄdslut, de som jag betrodde Ät mina tjÀnare profeterna, de trÀffade ju edra fÀder, sÄ att de mÄste vÀnda om och sÀga: »SÄsom HERREN Sebaot hade beslutit att göra med oss, och sÄsom vÄra vÀgar och vÄra gÀrningar förtjÀnade, sÄ har han ock gjort med oss.»
7 PÄ tjugufjÀrde dagen i elfte mÄnaden, det Àr mÄnaden Sebat, i Darejeves' andra regeringsÄr, kom HERRENS ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten; han sade:
8 Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red pÄ en röd hÀst; och han höll stilla bland myrtentrÀden i dalsÀnkningen. Och bakom honom stodo andra hÀstar, röda, bruna och vita.
9 DĂ„ frĂ„gade jag: »Vad betyda dessa, min herre?» Ăngeln som talade med mig svarade mig: »Jag vill lĂ„ta dig förstĂ„ vad dessa betyda.»
10 Och mannen som stod bland myrtentrÀden tog till orda och sade: »Det Àr dessa som HERREN har sÀnt ut till att fara omkring pÄ jorden.»
11 Och sjÀlva togo de till orda och sade till HERRENS Àngel, som stod bland myrtentrÀden: »Vi hava farit omkring pÄ jorden och hava funnit hela jorden lugn och stilla.»
12 DÄ tog HERRENS Àngel Äter till orda och sade: »HERRE Sebaot, huru lÀnge skall det dröja, innan du förbarmar dig över Jerusalem och Juda stÀder? Du har ju nu varit vred pÄ dem i sjuttio Är.»
13 Och HERREN svarade Àngeln som talade med mig goda och tröstliga ord;
14 och Àngeln som talade med mig sade sedan till mig: »Predika och sÀg: SÄ sÀger HERREN Sebaot: Jag har stor nitÀlskan för Jerusalem och Sion;
15 och jag Àr storligen förtörnad pÄ hednafolken, som sitta sÄ sÀkra; ty nÀr jag var allenast litet förtörnad, hjÀlpte de ytterligare till att fördÀrva.
16 DÀrför sÀger HERREN sÄ: Jag vill Äter vÀnda mig till Jerusalem i barmhÀrtighet; mitt hus skall dÀr bliva uppbyggt, sÀger HERREN Sebaot, och mÀtsnöret skall spÀnnas över Jerusalem.
17 Ytterligare mĂ„ du predika och sĂ€ga: SĂ„ sĂ€ger HERREN Sebaot: Ănnu en gĂ„ng skola mina stĂ€der fĂ„ njuta överflöd av goda hĂ„vor; ja, HERREN skall Ă€nnu en gĂ„ng trösta Sion, och Ă€nnu en gĂ„ng skall han utvĂ€lja Jerusalem.»
18 Sedan lyfte jag upp mina ögon och fick dÄ se fyra horn.
19 DÄ frÄgade jag Àngeln som talade med mig: »Vad betyda dessa?» Han svarade mig: »Detta Àr de horn som hava förstrött Juda, Israel och Jerusalem.»
20 Sedan lÀt HERREN mig se fyra smeder.
21 DÄ frÄgade jag: »I vad Àrende hava dessa kommit?» Han svarade: »De förra voro de horn som förströdde Juda, sÄ att ingen kunde upplyfta sitt huvud; men nu hava dessa kommit för att injaga skrÀck hos dem, och för att slÄ av hornen pÄ de hednafolk som hava lyft sitt horn mot Juda land, till att förströ dess inbyggare.»