1 Ăppna dina dörrar, Libanon, ty eld skall nu förtĂ€ra dina cedrar.
2 JÀmra dig, du cypress, ty cedern mÄste falla, de hÀrliga trÀden skola förödas. JÀmren eder, I Basans ekar, ty skogen, den ogenomtrÀngliga, varder fÀlld.
3 Hör huru herdarna jÀmra sig, nÀr deras hÀrlighet bliver förödd! Hör huru de unga lejonen ryta, nÀr Jordanbygdens snÄr varda förödda!
4 SÄ sade HERREN, min Gud: »Bliv en herde för slaktfÄren,
5 ty deras köpare slakta dem utan all försyn, och deras sÀljare sÀga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller skonas de av sina egna herdar.»
6 »Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare», sÀger HERREN, »utan lÄta mÀnniskorna falla i varandras hand och i sina konungars hand, och dessa skola fördÀrva landet, och jag skall icke rÀdda nÄgon ur deras hand.»
7 SÄ blev jag en herde för slaktfÄren, de arma fÄren. Och jag tog mig tvÄ stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra kallade jag EndrÀkt; och jag vaktade sÄ fÄren
8 Men sedan jag inom en mÄnad hade förgjort de tre herdarna, blev jag led vid fÄren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.
9 DÄ sade jag: »Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill dö, det mÄ dö, och vad som vill förgÄs, det mÄ förgÄs; och de som sedan bliva kvar mÄ Àta varandras kött.»
10 SÄ tog jag min stav Ljuvlig ro och bröt sönder den, till att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk.
11 Och nÀr detta nu pÄ den dagen blev upplöst, förnummo de arma fÄren, som aktade pÄ mig, att det var HERRENS ord.
12 DÀrefter sade jag till dem: »Om I sÄ finnen för gott, sÄ given mig min lön; varom icke, mÄ det sÄ vara.» Och de vÀgde upp trettio siklar silver sÄsom lön Ät mig.
13 DÄ sade HERREN till mig: »Kasta det Ät krukmakaren» -- det hÀrliga pris vartill jag hade blivit vÀrderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus Ät krukmakaren.
14 DÀrefter bröt jag sönder min andra stav, EndrÀkt, till att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.
15 Och HERREN sade till mig: »Tag dig nu redskap sÄsom en oförnuftig herde;
16 ty se, jag vill lÄta en herde uppstÄ i landet, som icke vÄrdar sig om de fÄr som hÄlla pÄ att förgÄs, icke uppsöker det förskingrade, icke helar det sargade, icke sörjer för det som Àr helbrÀgda, utan allenast Àter köttet av de feta och river sönder klövarna pÄ dem.»
17 Ve över denne ovÀrdige herde, som övergiver sin hjord! MÄ ett svÀrd trÀffa hans arm och hans högra öga! MÄ hans arm alldeles förtvina och hans högra öga förmörkas i grund!