1 Sedan lyfte jag upp mina ögon och fick dÄ se en man som hade ett mÀtsnöre i sin hand.
2 DÄ frÄgade jag: »Vart gÄr du?» Han svarade mig: »Till att mÀta Jerusalem, för att se huru brett och huru lÄngt det skall bliva.»
3 DÄ fick jag se Àngeln som talade ned mig komma fram, och en annan Àngel kom emot honom.
4 Och han sade till denne: »Skynda Ästad och tala till den unge mannen dÀr och sÀg: 'Jerusalem skall ligga sÄsom en obefÀst plats; sÄ stor myckenhet av mÀnniskor och djur skall finnas dÀrinne.
5 Men jag sjÀlv, sÀger HERREN, skall vara en eldsmur dÀromkring, och jag skall bevisa mig hÀrlig dÀrinne.'»
6 Upp, upp! Flyn bort ur nordlandet, sÀger HERREN, I som av mig haven blivit förströdda Ät himmelens fyra vÀderstreck, sÀger HERREN.
7 Upp, Sion! RĂ€dda dig, du som nu bor hos dottern Babel!
8 Ty sÄ sÀger HERREN Sebaot, han som har sÀnt mig Ästad för att förhÀrliga sig, sÄ sÀger han om hednafolken, vilka plundrade eder (ty den som rör vid eder, han rör vid hans ögonsten):
9 »Se, jag lyfter min hand mot dem, och de skola bliva ett byte för sina forna trÀlar; och I skolen sÄ förnimma att HERREN Sebaot har sÀnt mig.»
10 Jubla och glÀd dig, du dotter Sion; ty se, jag kommer för att aga min boning i dig, sÀger HERREN.
11 Och dÄ skola mÄnga hednafolk sluta sig till HERREN och bliva mitt folk. Ja, jag skall taga min boning i dig; och du skall förnimma att HERREN Sebaot har sÀnt mig till dig.
12 Och HERREN skall hava Juda till I sin arvedel i det heliga landet, och Ànnu en gÄng skall han utvÀlja Jerusalem.
13 Allt kött vare stilla inför HERREN; ty han har stÄtt upp och trÀtt fram ur sin heliga boning.