1 Sedan blev jag av Àngeln som talade med mig Äter uppvÀckt, likasom nÀr nÄgon vÀckes ur sömnen.
2 Och han sade till mig: »Vad ser du?» Jag svarade: »Jag ser en ljusstake, alltigenom av guld, med sin oljeskÄl ovantill och med sina sju lampor; och sju rör gÄ till de sÀrskilda lamporna dÀrovantill.
3 Och tvÄ olivtrÀd strÀcka sig över den, ett pÄ högra sidan om skÄlen och ett pÄ vÀnstra.»
4 Sedan frÄgade jag och sade till Àngeln som talade med mig: »Vad betyda dessa ting, min herre?»
5 Men Àngeln som talade med mig svarade och sade till mig: »FörstÄr du dÄ icke vad de betyda?» Jag svarade: »Nej, min herre.»
6 DÄ talade han och sade till mig: »Detta Àr HERRENS ord till Serubbabel: Icke genom nÄgon mÀnniskas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, sÀger HERREN Sebaot.
7 Vilket du Àn mÄ vara, du stora berg som reser dig mot Serubbabel, sÄ skall du ÀndÄ förvandlas till jÀmn mark. Ty han skall fÄ föra fram slutstenen under jubelrop: 'NÄd, nÄd mÄ vila över den!'»
8 Vidare kom HERRENS ord till mig; han sade:
9 »Serubbabels hÀnder hava lagt grunden till detta hus; hans hÀnder skola ock fÄ fullborda det. Och du skall förnimma att HERREN Sebaot har sÀnt mig till eder.
10 Ty vem Àr den som vill förakta: den ringa begynnelsens dag, nÀr dessa sju glÀdjas över att se murlodet i Serubbabels hand, dessa HERRENS ögon, som överfara hela jorden?»
11 Och jag frÄgade och sade till honom: »Vad betyda dessa tvÄ olivtrÀd, det pÄ högra och det pÄ vÀnstra sidan om ljusstaken?»
12 Och ytterligare frÄgade jag och sade till honom: »Vad betyda de tvÄ olivkvistar som strÀcka sig intill de tvÄ gyllene rÀnnor genom vilka den gyllene oljan ledes ditned?»
13 DÄ sade han till mig: »FörstÄr du dÄ icke vad de betyda?» Jag svarade: »Nej, min herre.»
14 DÄ sade han: »Dessa Àro de tvÄ oljesmorda som stÄ sÄsom tjÀnare inför hela jordens Herre.»