1 Och i konung Darejaves' fjÀrde regeringsÄr hÀnde sig att HERRENS ord kom till Sakarja, pÄ fjÀrde dagen i nionde mÄnaden, det Àr Kisleu.
2 Ty frÄn Betel hade dÄ Sareser och Regem-Melek med sina mÀn blivit sÀnda för att bönfalla inför HERREN;
3 de skulle nÀmligen frÄga prÀsterna i HERREN Sebaots hus och profeterna sÄlunda: »Skola vi framgent hÄlla grÄtodag och spÀka oss i femte mÄnaden, sÄsom vi hava gjort nu i sÄ mÄnga Är?»
4 SÄ kom dÄ HERREN Sebaots ord till mig; han sade:
5 SÀg till allt folket i landet och till prÀsterna: NÀr I nu under sjuttio Är haven hÄllit faste- och klagodagar i femte och i sjunde mÄnaden, har det dÄ varit Ät mig som I haven hÄllit fasta?
6 Och nÀr I Àten och dricken, Àr det icke dÄ för eder egen rÀkning som I Àten och dricken?
7 Haven I icke förnummit de ord som HERREN lÀt predika genom forna tiders profeter, medan Jerusalem Ànnu tronade i god ro med sina stÀder omkring sig, och medan Sydlandet och LÄglandet Ànnu voro bebodda?
8 Vidare kom HERRENS ord till Sakarja; han sade:
9 SÄ sade ju HERREN Sebaot: »Dömen rÀtta domar, och bevisen varandra kÀrlek och barmhÀrtighet.
10 Förtrycken icke Ànkan och den faderlöse, frÀmlingen och den fattige, och tÀnken icke i edra hjÀrtan ut ont mot varandra.»
11 Men de ville icke akta dÀrpÄ, utan spjÀrnade emot i genstrÀvighet och tillslöto sina öron för att slippa att höra.
12 ja, de gjorde sina hjÀrtan hÄrda sÄsom diamant, för att slippa att höra den lag och de ord som HERREN Sebaot genom sin Ande hade sÀnt, förmedelst forna tiders profeter. DÀrför utgick stor vrede frÄn HERREN Sebaot.
13 Och det skedde, att likasom de icke hade velat höra, nÀr han ropade, sÄ sade nu HERREN Sebaot: »Jag vill icke höra, nÀr de ropa;
14 utan jag skall förströ dem sÄsom genom en stormvind bland allahanda hednafolk som de icke kÀnna.» SÄ har nu landet blivit öde efter dem, sÄ att ingen fÀrdas dÀr, vare sig fram eller tillbaka; ty de hava sÄ gjort det ljuvliga landet till en ödemark.