1 Vidare kom HERREN Sebaots ord; han sade:
2 SÄ sÀger HERREN Sebaot: Jag har stor nitÀlskan för Sion, ja, med stor vrede nitÀlskar jag för henne.
3 SÄ sÀger HERREN: Jag vill vÀnda: Äter till Sion och taga min boning i Jerusalem; och Jerusalem skall kallas »den trogna staden», och HERREN Sebaots berg »det heliga berget».
4 SĂ„ sĂ€ger HERREN Sebaot: Ănnu en gĂ„ng skola gamla mĂ€n och gamla kvinnor vara att finna pĂ„ gatorna i Jerusalem, var och en med sin stav i handen, för hög Ă„lders skull.
5 Och stadens gator skola vara fulla av gossar och flickor, som leka dÀr pÄ gatorna,
6 SÄ sÀger HERREN Sebaot. Om Àn sÄdant pÄ den tiden kan komma att synas alltför underbart för kvarlevan av detta folk, icke mÄste det vÀl dÀrför synas alltför underbart ocksÄ för mig? sÀger HERREN Sebaot.
7 SÄ sÀger HERREN Sebaot: Se, jag skall frÀlsa mitt folk ut ur bÄde österland och vÀsterland
8 och lÄta dem komma och bosÀtta sig i Jerusalem; och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud, i sanning och rÀttfÀrdighet.
9 SÄ sÀger HERREN Sebaot: Fatten mod, I som i denna tid hören dessa ord av samma profeters mun, som talade pÄ den tid dÄ grunden lades till HERREN Sebaots hus, templet som skulle byggas upp.
10 Ty före den tiden var mÀnniskornas arbete lönlöst och djurens arbete fÄfÀngt; ingen hade nÄgon ro för sina ovÀnner, vare sig han gick ut eller in, ty jag eggade alla mÀnniskor mot varandra.
11 Men nu Àr jag icke mer sÄ sinnad mot kvarlevan av detta folk som jag var i forna dagar, sÀger HERREN Sebaot.
12 Ty nu skall friden skaffa utsÀde, vintrÀdet skall giva sin frukt, jorden skall giva sin gröda, och himmelen skall giva sin dagg; och jag skall lÄta kvarlevan av detta folk fÄ allt detta till sin arvedel.
13 Och det skall ske, att likasom I, bÄde Juda hus och Israels hus, haven varit ett exempel som man har nÀmnt, nÀr man förbannade bland hedningarna, sÄ skolen I nu, dÄ jag har frÀlsat eder, tvÀrtom bliva nÀmnda, nÀr man vÀlsignar. Frukten icke, utan fatten mod.
14 Ty sÄ sÀger HERREN Sebaot: Likasom jag, nÀr edra fÀder förtörnade mig, beslöt att göra eder ont, sÀger HERREN Sebaot, och icke sedan Ängrade det,
15 sÄ har jag tvÀrtom i denna tid beslutit att göra gott mot Jerusalem och Juda hus; frukten icke.
16 Men detta Àr vad I skolen göra: Talen sanning med varandra; domen rÀtta och fridsamma domar i edra portar.
17 TÀnken icke i edra hjÀrtan ut ont mot varandra, och Àlsken icke falska eder; ty allt sÄdant hatar jag, sÀger HERREN.
18 Och HERREN Sebaots ord kom till mig; han sade:
19 SÄ sÀger HERREN Sebaot: Fastedagarna i fjÀrde, femte, sjunde och tionde mÄnaden skola för Juda hus bliva till fröjd och glÀdje och till sköna högtider. Men Àlsken sanning och frid.
20 SĂ„ sĂ€ger HERREN Sebaot: Ănnu en gĂ„ng skall det ske att folk skola komma hit och mĂ„nga stĂ€ders invĂ„nare;
21 och invÄnarna i den ena staden skola gÄ till den andra och sÀga: »Upp, lÄtom oss gÄ Ästad och bönfalla inför HERREN och söka HERREN Sebaot; jag sjÀlv vill ock gÄ Ästad.»
22 Ja, mÄnga folk och mÀktiga hednafolk skola komma och söka HERREN Sebaot i Jerusalem och bönfalla inför HERREN,
23 SÄ sÀger HERREN Sebaot: PÄ den tiden skall det ske att tio mÀn av allahanda tungomÄl som talas bland hednafolken skola fatta en judisk man i mantelfliken och sÀga: »LÄt oss gÄ med eder, ty vi hava hört att Gud Àr med eder.»