1 Rehabeam begav sig till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till kung.
2 Jerobeam, Nebats son, hörde detta medan han Ànnu var i Egypten, dit han hade flytt undan kung Salomo. Jerobeam bodde alltsÄ i Egypten,
3 men man sÀnde bud och kallade honom tillbaka. DÄ kom Jerobeam tillsammans med Israels hela församling och sade till Rehabeam:
4 "Din far gjorde vÄrt ok tungt. Men lÀtta du nu det svÄra arbete och det tunga ok som din far lade pÄ oss, sÄ vill vi tjÀna dig."
5 Han svarade dem: "GĂ„ och kom tillbaka till mig om tre dagar." Och folket gick.
6 DÄ rÄdgjorde kung Rehabeam med de gamla som hade varit i tjÀnst hos hans fader Salomo, medan denne Ànnu levde, och han sade: "Vilket svar rÄder ni mig att ge detta folk?"
7 De svarade honom: "Om du i dag vill bli detta folks tjÀnare och tjÀna dem, om du lyssnar till deras bön och talar goda ord till dem, sÄ kommer de för alltid att bli dina tjÀnare."
8 Men han brydde sig inte om det rÄd som de gamla hade givit honom, utan rÄdgjorde med de unga mÀn som hade vÀxt upp med honom och som nu var i hans tjÀnst.
9 Han sade till dem: "Vilket svar rÄder ni oss att ge detta folk som har sagt till mig: LÀtta det ok som din far har lagt pÄ oss?"
10 De unga mÀnnen, som hade vÀxt upp med honom, svarade: "SÄ hÀr bör du sÀga till detta folk, som har sagt till dig: Din far gjorde vÄrt ok tungt, men lÀtta du det för oss - sÄ hÀr bör du sÀga till dem: Mitt minsta finger Àr tjockare Àn min fars midja.
11 Ni skall veta, att har min far lagt pÄ er ett tungt ok, skall jag göra ert ok Ànnu tyngre. Har min far tuktat er med ris, skall jag tukta er med skorpiongissel."
12 PÄ tredje dagen kom Jerobeam med allt folket i Israel till Rehabeam, sÄ som kungen hade befallt nÀr han sade: "Kom tillbaka till mig pÄ tredje dagen."
13 DÄ gav kungen folket ett hÄrt svar. Han brydde sig inte om det rÄd som de gamla hade givit honom.
14 Han följde de unga mÀnnens rÄd och sade: "Har min far gjort ert ok tungt, skall jag göra ert ok Ànnu tyngre. Har min far tuktat er med ris, skall jag tukta er med skorpiongissel."
15 Kungen lyssnade alltsÄ inte till folket. Herren ledde det sÄ, för att det skulle uppfyllas som Herren hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia frÄn Silo.
16 NÀr hela Israel förstod att kungen inte ville höra pÄ dem, gav folket honom detta svar:"Vilken del har vi i David?Ingen arvslott har vi i Isais son.GÄ hem till dina tÀlt, Israel.Se nu sjÀlv om ditt hus, du David."DÀrefter gick Israel hem igen.
17 Rehabeam förblev kung endast över de israeliter som bodde i Juda stÀder.
18 NÀr kung Rehabeam sÀnde ut Adoram, som hade uppsikten över tvÄngsarbetena, stenade hela Israel honom till döds. SjÀlv mÄste kung Rehabeam skyndsamt stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
19 SÄ avföll Israel frÄn Davids hus och har varit skilt frÄn det Ànda till denna dag.
20 NÀr hela Israel fick höra att Jerobeam hade kommit tillbaka, sÀnde de bud och kallade honom till folkförsamlingen och gjorde honom till kung över hela Israel. Ingen höll sig till Davids hus mer Àn Juda stam.
21 NÀr Rehabeam kom till Jerusalem, kallade han samman hela Juda hus och Benjamins stam, 180 000 utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och vinna tillbaka kungadömet Ät Rehabeam, Salomos son.
22 Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja. Han sade:
23 "SÀg till Rehabeam, Salomos son, Juda kung, och till hela Juda hus och Benjamin och det övriga folket:
24 SÄ sÀger Herren: Ni skall inte dra upp för att strida mot era bröder, Israels barn. VÀnd tillbaka hem, var och en till sitt, ty det som har skett har kommit frÄn mig." De lyssnade till Herrens ord och vÀnde om och gick sin vÀg, sÄ som Herren hade befallt.
25 Jerobeam befÀste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig dÀr. DÀrifrÄn drog han bort och befÀste Penuel.
26 Jerobeam tÀnkte inom sig: "Nu kan riket komma tillbaka till Davids hus.
27 Ty om folket drar upp till Herrens hus i Jerusalem för att offra, kan folket i sitt hjÀrta vÀnda tillbaka till sin herre Rehabeam, Juda kung. DÄ dödar de mig och vÀnder tillbaka till Rehabeam, Juda kung."
28 Sedan kungen hade rÄdgjort om detta, lÀt han göra tvÄ kalvar av guld och sade till folket: "Nu fÄr det vara nog med era fÀrder upp till Jerusalem. Se, hÀr Àr din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land."
29 Han stÀllde upp den ena i Betel, och den andra i Dan.
30 Detta blev en orsak till synd. Folket gick Ànda till Dan för att trÀda fram för den ena av dem.
31 Han byggde ocksÄ upp offerhöjdshus och gjorde alla slags mÀn ur folket till prÀster, sÄdana som inte var leviter.
32 Jerobeam anordnade en högtid pÄ femtonde dagen i Ättonde mÄnaden, lik högtiden i Juda, och gick dÄ upp till altaret. Han gjorde detta i Betel för att offra Ät de kalvar som han hade lÄtit göra. De mÀn som han hade gjort till offerhöjdsprÀster, lÀt han göra tjÀnst i Betel.
33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltsÄ upp pÄ femtonde dagen i Ättonde mÄnaden, det var den mÄnad som han sjÀlv hade valt. Han anordnade dÄ en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att tÀnda offereld.