1 PÄ Herrens befallning kom en gudsman frÄn Juda till Betel, just nÀr Jerobeam stod vid altaret för att tÀnda offereld.
2 PÄ Herrens befallning ropade mannen mot altaret och sade: "Altare! Altare! SÄ sÀger Herren: Se, Ät Davids hus skall det födas en son vid namn Josia. PÄ dig skall han slakta offerhöjdsprÀsterna som tÀnder offereld pÄ dig, och mÀnniskoben skall man dÄ brÀnna upp pÄ dig."
3 PÄ samma gÄng angav han ett tecken genom att sÀga: "Detta Àr tecknet pÄ att det Àr Herren som har talat: Se, altaret skall rÀmna, och askan pÄ det spillas ut."
4 NÀr kung Jerobeam hörde de ord som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, rÀckte han ut sin hand frÄn altaret och sade: "Grip honom!" Men handen som han hade rÀckt ut mot honom blev förlamad, och han kunde inte dra den tillbaka till sig igen.
5 Och altaret rÀmnade, och askan pÄ altaret spilldes ut. Det var det tecken som gudsmannen pÄ Herrens befallning hade angivit.
6 DÄ sade kungen till gudsmannen: "Ropa till Herren, din Gud, och bed för mig, sÄ att jag kan dra tillbaka min hand igen." Gudsmannen ropade till Herren. Kungen kunde dÄ dra tillbaka sin hand igen, och den var likadan som förut.
7 DÄ sade kungen till gudsmannen: "Kom med mig hem och styrk dig. Sedan skall jag ge dig en gÄva."
8 Men gudsmannen svarade kungen: "Om du sÄ ger mig hÀlften av vad som finns i ditt hus, kommer jag inte med dig. HÀr pÄ platsen vill jag varken Àta eller dricka.
9 Ty sÄ har Herren befallt mig genom sitt ord och sagt: Du skall varken Àta eller dricka och inte heller vÀnda tillbaka samma vÀg du har gÄtt hit."
10 Och han tog en annan vÀg tillbaka Àn den han hade kommit till Betel.
11 I Betel bodde en gammal profet. En av hans söner berÀttade för honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel och vad han hade talat till kungen. NÀr de hade berÀttat detta för sin far,
12 frÄgade han dem: "Vilken vÀg gick han?" Hans söner hade sett vilken vÀg gudsmannen hade gÄtt, han som hade kommit frÄn Juda.
13 DÄ sade han till sina söner: "Sadla Äsnan Ät mig." NÀr de hade sadlat Äsnan Ät honom satt han upp pÄ den
14 och begav sig av efter gudsmannen och fann honom sittande under en terebint, och han frĂ„gade honom: "Ăr du den gudsman som kommit frĂ„n Juda?" "Ja", svarade han.
15 DÄ sade han till honom: "Kom med mig hem och Àt med mig."
16 Men han svarade: "Jag kan inte vÀnda tillbaka och följa med dig, och jag vill inte Àta eller dricka med dig hÀr pÄ platsen.
17 Ty genom sitt ord har Herren sagt till mig: Du skall varken Àta eller dricka dÀr. Du skall inte heller gÄ tillbaka samma vÀg som du har gÄtt dit."
18 Han sade till honom: "Jag Àr ocksÄ profet som du, och en Àngel har talat till mig pÄ Herrens befallning och sagt: För honom tillbaka med dig hem och ge honom bröd att Àta och vatten att dricka." Men han ljög för honom.
19 DÄ vÀnde han tillbaka med honom och Ät och drack i hans hus.
20 Men medan de satt till bords, kom Herrens ord till profeten som hade fört honom tillbaka.
21 Han ropade till gudsmannen som hade kommit frÄn Juda: "SÄ sÀger Herren: DÀrför att du har varit upprorisk mot Herrens ord och inte lytt den befallning som Herren, din Gud, har givit dig,
22 utan vÀnt tillbaka och Àtit och druckit pÄ den plats dÀr han hade förbjudit dig att Àta och dricka, dÀrför skall din döda kropp inte komma i dina fÀders grav."
23 Sedan han hade Àtit och druckit, sadlade den gamle mannen Äsnan Ät profeten, som han hade fört tillbaka.
24 Denne begav sig av, men pĂ„ vĂ€gen kom ett lejon emot honom och dödade honom. Hans döda kropp lĂ„g utstrĂ€ckt pĂ„ vĂ€gen, medan Ă„snan stod bredvid den. Ăven lejonet stod bredvid den döda kroppen.
25 NÀr folk som gick förbi sÄg den döda kroppen ligga utstrÀckt pÄ vÀgen och sÄg lejonet som stod bredvid den döda kroppen, gick de in i staden, dÀr den gamle profeten bodde, och berÀttade det.
26 NÀr profeten, som hade fört honom tillbaka frÄn hans vÀg, hörde det, sade han: "Det Àr gudsmannen, han som var upprorisk mot Herrens ord. DÀrför har Herren gett honom i lejonets vÄld, och det har rivit honom och dödat honom enligt det ord som Herren talat till honom."
27 DÀrefter sade han till sina söner att de skulle sadla Äsnan Ät honom. Och de sadlade den.
28 SÄ begav han sig av och fann den döda kroppen ligga utstrÀckt pÄ vÀgen och Äsnan och lejonet stÄ bredvid. Lejonet hade inte Àtit av den döda kroppen och inte heller rivit Äsnan.
29 DÄ tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den pÄ Äsnan och förde den tillbaka. Den gamle profeten gick in i staden för att hÄlla dödsklagan och begrava honom.
30 Han lade hans döda kropp i sin egen grav. De höll dödsklagan efter honom och ropade: "Ack ve, min broder!"
31 DÄ han hade begravt honom, sade han till sina söner: "NÀr jag dör, begrav mig dÄ i den grav dÀr gudsmannen ligger och lÀgg mina ben vid sidan av hans ben.
32 Ty helt sÀkert skall det ord gÄ i fullbordan som han pÄ Herrens befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens stÀder."
33 Inte heller dÀrefter vÀnde Jerobeam om frÄn sin onda vÀg, utan gjorde Äter alla slags mÀn ur folket till offerhöjdsprÀster. Alla som ville helgade han till att bli offerhöjdsprÀster.
34 PÄ detta sÀtt blev han orsak till synd för Jerobeams hus sÄ att det blev utplÄnat och utrotat frÄn jorden.