1 Ahab berÀttade för Isebel allt vad Elia hade gjort och att han hade dödat alla profeterna med svÀrd.
2 DÄ sÀnde Isebel bud till Elia och lÀt sÀga: "MÄ gudarna straffa mig bÄde nu och senare, om jag inte i morgon vid denna tid lÄter det gÄ med dig som det gick med profeterna."
3 NÀr han fick höra detta steg han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba, som hör till Juda, och dÀr lÀmnade han kvar sin tjÀnare.
4 SjÀlv gick han en dagsresa ut i öknen. DÀr satte han sig under en ginstbuske. Han önskade sig döden och sade: "Nu Àr det nog, Herre. Tag mitt liv, för jag Àr inte bÀttre Àn mina fÀder."
5 Elia lade sig ner under ginstbusken och somnade. Men en Àngel rörde vid honom och sade till honom: "Stig upp och Àt!"
6 Han sÄg upp, och se, vid hans huvud fanns ett bröd, som var bakat pÄ glödande stenar, och en kruka med vatten. Han Ät och drack och lade sig ner igen.
7 Men Herrens Àngel rörde pÄ nytt vid honom, för andra gÄngen, och sade: "Stig upp och Àt, ty annars blir vÀgen för lÄng för dig."
8 DÄ steg han upp och Ät och drack och gick sedan, styrkt av maten, i fyrtio dagar och fyrtio nÀtter Ànda till Guds berg Horeb.
9 DÀr gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten. DÄ kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: "Vad gör du hÀr, Elia?"
10 Han svarade: "Jag har verkligen nitÀlskat för Herren, hÀrskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svÀrd. Jag ensam Àr kvar, och de försöker ta mitt liv.
11 Herren sade: "GÄ ut och stÀll dig pÄ berget inför Herren." Och se, Herren gick fram dÀr, och en stor stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbÀvning. Men Herren var inte i jordbÀvningen.
12 Efter jordbÀvningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning.
13 SÄ snart Elia hörde detta, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och stÀllde sig vid ingÄngen till grottan. Och se, dÄ kom en röst till honom som sade: "Vad gör du hÀr, Elia?"
14 Han svarade: "Jag har verkligen nitÀlskat för Herren, hÀrskarornas Gud. Ty Israels barn har övergivit ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svÀrd. Jag ensam Àr kvar, och de försöker ta mitt liv."
15 Herren sade till honom: "GÄ tillbaka igen och tag vÀgen till Damaskus öken och gÄ in och smörj Hasael till kung över Aram.
16 Jehu, Nimsis son, skall du smörja till kung över Israel. Elisa, Safats son, frÄn Abel-Mehola skall du smörja till profet i ditt stÀlle.
17 Och det skall bli sÄ att den som kommer undan Hasaels svÀrd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svÀrd, honom skall Elisa döda.
18 Jag har lÀmnat kvar i Israel sjutusen mÀn som inte har böjt knÀ för Baal och som inte har givit honom hyllningskyss."
19 NÀr Elia sedan gick dÀrifrÄn, fann han Elisa, Safats son, som höll pÄ att plöja. Tolv par oxar gick framför honom, och sjÀlv körde han det tolfte paret. Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom.
20 DÄ slÀppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: "LÄt mig först fÄ kyssa min far och min mor, sÄ skall jag sedan följa dig." Han sade till honom: "GÄ tillbaka igen. Du vet ju vad jag har gjort med dig."
21 DÄ lÀmnade Elisa honom och gick tillbaka och tog sina bÄda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött. Detta gav han Ät folket, och de Ät. DÀrefter stod han upp och följde Elia och blev hans tjÀnare.