1 I tre Ă„r hade de ro, utan krig mellan Aram och Israel.
2 Men under det tredje Ă„ret for Josafat, Juda kung, ner till Israels kung.
3 Och Israels kung sade till sina tjĂ€nare: "Ni vet ju att Ramot i Gilead tillhör oss. ĂndĂ„ sitter vi hĂ€r lugnt och tar det inte ifrĂ„n kungen i Aram."
4 Han frÄgade Josafat: "Vill du dra ut med mig för att belÀgra Ramot i Gilead?" Josafat svarade Israels kung: "Jag som du, mitt folk som ditt folk, mina hÀstar som dina hÀstar!"
5 Men Josafat sade till Israels kung: "FrÄga dock först Herren om detta!"
6 DÄ samlade Israels kung profeterna, omkring fyrahundra mÀn, och frÄgade dem: "Skall jag dra ut mot Ramot i Gilead för att belÀgra det, eller skall jag lÄta bli?" De svarade: "Drag dit upp. Herren skall ge det i konungens hand."
7 Men Josafat sade: "Finns det inte lÀngre nÄgon Herrens profet hÀr, sÄ att vi kan frÄga genom honom?"
8 Israels kung svarade Josafat: "HÀr finns Ànnu en man, Mika, Jimlas son. Genom honom kan vi frÄga Herren. Men jag hatar honom, för han profeterar aldrig lycka Ät mig utan bara olycka." Josafat sade: "Konungen skall inte sÀga sÄ."
9 DĂ„ kallade Israels kung till sig en hovman och sade: "HĂ€mta genast hit Mika, Jimlas son."
10 Israels kung och Josafat, Juda kung, satt nu var och en pÄ sin tron pÄ en tröskplats vid ingÄngen till Samarias port klÀdda i sina skrudar, medan alla profeterna profeterade inför dem.
11 Sidkia, Kenaanas son gjorde sig horn av jÀrn och sade: "SÄ sÀger Herren: Med dessa skall du stÄnga arameerna, sÄ att de förgörs."
12 Alla profeterna profeterade pÄ samma sÀtt och sade: "Drag upp mot Ramot i Gilead, sÄ skall du ha framgÄng. Herren skall ge det i konungens hand."
13 BudbÀraren som hade gÄtt för att hÀmta Mika sade till honom: "Hör pÄ! Profeterna lovar med en mun lycka Ät kungen. LÄt det du sÀger stÀmma överens med vad de har sagt och lova ocksÄ du lycka."
14 Men Mika svarade: "SÄ sant Herren lever, det Herren talar till mig skall jag sÀga honom."
15 NÀr han kom till kungen, frÄgade kungen honom: "Mika, skall vi dra ut mot Ramot i Gilead för att belÀgra det, eller skall vi lÄta bli?" Han svarade honom: "Drag dit upp, sÄ skall du ha framgÄng. Herren skall ge det i konungens hand."
16 Men kungen sade till honom: "Hur mÄnga gÄnger skall jag behöva ta ed av dig att du bara skall tala sanning till mig i Herrens namn?"
17 DÄ sade han: "Jag sÄg hela Israel skingrat pÄ bergen, som fÄr utan herde. Och Herren sade: Dessa har inte nÄgon herre. LÄt dem vÀnda tillbaka hem i frid, var och en till sitt."
18 DĂ„ sade Israels kung till Josafat: "Sade jag inte till dig att han aldrig profeterar lycka Ă„t mig, utan bara olycka?"
19 Mika sade: "Hör alltsÄ Herrens ord: Jag sÄg Herren sitta pÄ sin tron och himlens hela hÀrskara stod hos honom pÄ hans högra sida och pÄ hans vÀnstra.
20 Och Herren sade: Vem vill locka Ahab att dra upp mot Ramot i Gilead, sÄ att han stupar dÀr? Den ene sade si och den andre sÄ.
21 DÄ kom en ande fram och stÀllde sig inför Herren och sade: Jag skall locka honom till det. Herren frÄgade honom: Hur dÄ?
22 Han svarade: Jag skall gÄ ut och bli en lögnens ande i alla hans profeters mun. DÄ sade Herren: Försök locka honom till det, och du skall ocksÄ lyckas. GÄ ut och gör sÄ!
23 Och se, nu har Herren lagt en lögnens ande i alla dessa dina profeters mun, och Herren har beslutat att olycka skall drabba dig."
24 DÄ gick Sidkia, Kenaanas son fram och gav Mika ett slag pÄ kinden och sade: "PÄ vilken vÀg har dÄ Herrens Ande gÄtt bort frÄn mig för att tala till dig?"
25 Mika svarade: "Du skall fÄ se det den dag nÀr du mÄste springa frÄn rum till rum för att gömma dig."
26 Men Israels kung sade: "Tag Mika och för honom tillbaka till Amon, stadens överste, och till Joas, konungasonen,
27 och sÀg: SÄ sÀger konungen: SÀtt honom i fÀngelse och lÄt honom leva pÄ vatten och bröd, till dess jag kommer vÀlbehÄllen tillbaka."
28 Mika svarade: "Om du kommer vÀlbehÄllen tillbaka, har Herren inte talat genom mig." Och han tillade: "Hör detta, alla ni folk."
29 SĂ„ drog Israels kung och Josafat, Juda kung, upp mot Ramot i Gilead.
30 Och Israels kung sade till Josafat: "Jag skall dra ut i striden förklÀdd, men klÀ dig du i dina egna klÀder." SÄ förklÀdde sig Israels kung, nÀr han drog ut i striden.
31 Men kungen i Aram hade givit en befallning Ät de trettiotvÄ befÀlhavarna över vagnarna och sagt: "Ni skall inte ge er i strid med nÄgon, vare sig liten eller stor, utan bara med Israels kung."
32 NÀr befÀlen över vagnarna fick se Josafat, tÀnkte de: "Det dÀr Àr sÀkert Israels kung", och vÀnde sig dÀrför till anfall mot honom. DÄ gav Josafat upp ett rop.
33 SÄ snart befÀlen över vagnarna mÀrkte att det inte var Israels kung, vÀnde de om och lÀt honom vara.
34 Men en man, som spÀnde sin bÄge och sköt pÄ mÄfÄ, trÀffade Israels kung i en fog pÄ rustningen. DÄ sade kungen till föraren av vagnen: "VÀnd vagnen och för mig ut ur hÀren, för jag Àr sÄrad."
35 Striden blev den dagen allt hÀftigare, och kungen stod upprÀtt i sin vagn, vÀnd mot arameerna. Men pÄ kvÀllen gav han upp andan. Blodet frÄn sÄret hade runnit ner i vagnen.
36 Vid solnedgÄngen gick ett rop genom hÀren: "Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!"
37 SÄ dog kungen och fördes till Samaria, och man begravde honom dÀr.
38 NÀr man sköljde vagnen i dammen i Samaria, slickade hundarna hans blod, och skökorna badade i det - sÄ som Herren hade sagt.
39 Vad som mer finns att sÀga om Ahab och om allt vad han gjorde, om elfenbenshuset som han byggde och om alla de stÀder han byggde, det Àr skrivet i Israels kungars krönika.
40 Ahab gick till vila hos sina fÀder, och hans son Ahasja blev kung efter honom.
41 Josafat, Asas son, blev kung över Juda i Ahabs, Israels kungs, fjÀrde regeringsÄr.
42 Trettiofem Är gammal var Josafat, nÀr han blev kung, och han regerade tjugofem Är i Jerusalem. Hans mor hette Asuba och var dotter till Silhi.
43 Han vandrade i allt pÄ sin fader Asas vÀg och vek inte av frÄn den. Han gjorde nÀmligen det som var rÀtt i Herrens ögon.
44 Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tÀnda offereld pÄ höjderna.
45 Och Josafat höll fred med Israels kung.
46 Vad som mer finns att sÀga om Josafat, om de mÀktiga gÀrningar han utförde och om hans krig, det Àr skrivet i Juda kungars krönika.
47 Han utrotade ocksÄ ur landet den manliga tempelprostitution som fanns kvar sedan hans fader Asas tid.
48 I Edom fanns dÄ ingen kung, utan en stÄthÄllare regerade dÀr.
49 Josafat hade lÄtit bygga Tarsisskepp, som skulle gÄ till Ofir för att hÀmta guld. Men de kom aldrig i vÀg, ty de led skeppsbrott vid Esjon-Geber.
50 DÄ sade Ahasja, Ahabs son, till Josafat: "LÄt mitt folk fara med ditt folk pÄ skeppen." Men Josafat ville inte.
51 Josafat gick till vila hos sina fÀder och blev begravd hos sina fÀder i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.
52 Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Josafats, Juda kungs, sjuttonde regeringsÄr, och han regerade över Israel i tvÄ Är.
53 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade pÄ sin fars och sin mors vÀg och pÄ Nebats son Jerobeams vÀg, han som hade kommit Israel att synda. Och Ahasja tjÀnade Baal och tillbad honom och uppvÀckte Herrens, Israels Guds, vrede alldeles som hans far hade gjort.