1 I Ramatajim-Sofim i Efraims bergsbygd bodde en man som hette Elkana. Han var son till Jeroham, son till Elihu, son till Tohu, son till Suf, en efraimit.
2 Elkana hade tvÄ hustrur. Den ena hette Hanna och den andra Peninna. Peninna hade barn, men Hanna hade inga.
3 Elkana gav sig Är efter Är i vÀg frÄn sin stad för att tillbe och offra Ät Herren Sebaot i Silo, dÀr Elis bÄda söner Hofni och Pinehas var Herrens prÀster.
4 Den dag Elkana bar fram sitt offer brukade han ge sin hustru Peninna och alla hennes söner och döttrar var sin del av offret.
5 Men Ät Hanna gav han en dubbelt sÄ stor del, ty han hade henne kÀr, Àven om Herren hade gjort henne ofruktsam.
6 För att göra henne upprörd brukade hennes medtÀvlerska retas mycket med henne, dÀrför att Herren hade gjort henne ofruktsam.
7 Detta pÄgick Är efter Är. Varje gÄng Hanna gick upp till Herrens hus retades Peninna med henne pÄ samma sÀtt.Nu grÀt Hanna och ville inte Àta nÄgot.
8 DĂ„ sade hennes man Elkana till henne: "Hanna, varför grĂ„ter du? Varför Ă€ter du inte? Varför Ă€r du sĂ„ ledsen? Ăr inte jag mer för dig Ă€n tio söner?"
9 Sedan de hade Àtit och druckit i Silo, reste sig Hanna och gick till Herrens tempel, dÀr prÀsten Eli satt pÄ sin stol vid dörren.
10 Hon var djupt bedrövad och började be till Herren under hÀftig grÄt.
11 Hon gav ett löfte och sade: " Herre Sebaot, om du vill se till din tjÀnarinnas lidande och komma ihÄg mig och inte glömma din tjÀnarinna utan ge henne en son, dÄ skall jag ge honom Ät Herren för hela hans liv, och ingen rakkniv skall komma pÄ hans huvud."
12 NÀr hon lÀnge bad inför Herren, gav Eli akt pÄ hennes mun.
13 Hanna talade i sitt hjÀrta, och bara hennes lÀppar rörde sig, men hennes röst hördes inte. DÄ trodde Eli att hon var drucken.
14 DÀrför sade han till henne: "Hur lÀnge skall du bÀra dig Ät som en drucken? Se till att ruset gÄr av dig!"
15 "Nej, min herre", svarade Hanna, "jag Àr en hÄrt prövad kvinna. Vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgöt min sjÀl för Herren.
16 Tag inte din tjÀnarinna för en dÄlig kvinna, det Àr pÄ grund av min stora sorg och smÀrta som jag har talat Ànda till denna stund."
17 DÄ svarade Eli henne: "GÄ i frid och mÄ Israels Gud ge dig vad du har bett honom om."
18 Hon sade: "LÄt din tjÀnarinna finna nÄd för dina ögon". SÄ gick hon sin vÀg och tog sig mat och sÄg inte lÀngre sorgsen ut.
19 De steg alla upp tidigt följande morgon, och sedan de tillbett inför Herren vÀnde de tillbaka och kom hem till Rama. Elkana kÀnde sin hustru Hanna, och Herren kom ihÄg henne.
20 Hanna blev havande och födde en son, nÀr tiden var inne. Hon gav honom namnet Samuel, ty hon sade: "Av Herren har jag begÀrt honom."
21 NÀr sedan Elkana med hela sitt hus gav sig i vÀg för att offra sitt Ärliga slaktoffer och sitt löftesoffer Ät Herren,
22 gick inte Hanna med utan sade till sin man: "Jag vill vÀnta tills pojken har blivit avvand. DÄ skall jag ta honom med mig och föra fram honom inför Herrens ansikte och sedan lÄta honom stanna dÀr för alltid."
23 Hennes man Elkana sade till henne: "Gör vad du finner bÀst. Stanna tills du har avvant honom. MÄ bara Herren uppfylla sitt ord." SÄ stannade hustrun hemma och ammade sin son, tills hon hade avvant honom.
24 Men sedan hon hade avvant honom, tog hon honom med sig till Herrens hus. Hon tog ocksÄ med sig tre tjurar, en efa mjöl och en vinlÀgel. Hon förde honom in i Herrens hus i Silo. Pojken var dÄ Ànnu helt ung.
25 De slaktade tjuren och förde sedan fram pojken till Eli.
26 Hon sade: "Hör pÄ mig, min herre, sÄ sant du lever, min herre, jag Àr den kvinna som stod hÀr bredvid dig och bad till Herren.
27 Den hÀr pojken bad jag om, och nu har Herren gett mig vad jag begÀrde.
28 DÀrför vill jag nu ge honom tillbaka till Herren. SÄ lÀnge han lever skall han tillhöra Herren."Och de tillbad Herren dÀr.