1 En dag sade Sauls son Jonatan till sin vapenbÀrare: "Kom, sÄ gÄr vi över till filisteernas förpost dÀr pÄ andra sidan." Men detta talade han inte om för sin far.
2 Saul befann sig dÄ vid Gibeas grÀns, under granattrÀdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde omkring sexhundra man.
3 Ahia, son till Ahitub, som var bror till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, Herrens prÀst i Silo, bar dÄ efoden. Och folket visste inte om att Jonatan hade givit sig av.
4 Men i passet dÀr Jonatan försökte gÄ över för att komma till filisteernas förpost, fanns en klippa pÄ vardera sidan. Den ena hette Boses och den andra Sene.
5 Den ena klippan reste sig i norr mitt emot Mikmash, den andra i söder mitt emot Geba.
6 Jonatan sade till sin vapenbÀrare: "Kom, sÄ gÄr vi över till dessa oomskurnas förpost. Kanske skall Herren göra nÄgot för oss. För ingenting hindrar Herren att ge seger genom fÄ lika vÀl som genom mÄnga."
7 Hans vapenbÀrare svarade: "Gör allt du har i sinnet. GÄ du! Jag följer dig vart du vill."
8 DÄ sade Jonatan: "Bra, vi skall gÄ över till mÀnnen dÀr och visa oss för dem.
9 Om de sÀger till oss: "StÄ stilla, till dess vi kommer fram till er", dÄ skall vi stanna dÀr vi Àr och inte klÀttra upp till dem.
10 Men om de sÀger: "Kom upp hit till oss", dÄ skall vi gÄ dit upp, för dÄ har Herren gett dem i vÄr hand. Detta skall vara tecknet för oss."
11 NÀr bÄda tvÄ hade blivit synliga för filisteernas förpost, sade filisteerna: "Se, hebreerna kryper ut ur hÄlen, dÀr de har gömt sig."
12 Förpostens manskap ropade till Jonatan och hans vapenbÀrare: "Kom upp till oss, sÄ skall vi lÀra er!" DÄ sade Jonatan till sin vapenbÀrare: "Kom med upp efter mig, för Herren har gett dem i Israels hand."
13 Jonatan klÀttrade upp pÄ hÀnder och fötter, och hans vapenbÀrare följde honom. Och filisteerna föll för Jonatan, och hans vapenbÀrare gick efter honom och gav dem dödsstöten.
14 I det första anfallet nergjorde Jonatan och hans vapenbÀrare omkring tjugo man pÄ en strÀcka av ungefÀr ett halvt plogland.
15 DÄ uppstod förskrÀckelse i lÀgret pÄ fÀltet och bland allt folket. Förposten och de som hade givit sig ut pÄ hÀrjningstÄg greps ocksÄ av skrÀck Marken skalv och det kom en förskrÀckelse frÄn Gud.
16 Sauls vÀktare i Gibea i Benjamin fick se att mÀngden skingrades och att man irrade hit och dit.
17 DÄ sade Saul till folket som han hade hos sig: "RÀkna folket och se efter vem som har lÀmnat oss." NÀr de gjorde sÄ, upptÀckte de att Jonatan och hans vapenbÀrare inte var dÀr.
18 DÄ sade Saul till Ahia: "För hit Guds ark!" Guds ark fanns nÀmligen pÄ den tiden hos israeliterna.
19 Medan Saul Ànnu talade med prÀsten, ökade förvirringen i filisteernas lÀger. DÄ sade Saul till prÀsten: "Drag tillbaka din hand."
20 Saul och allt det folk som han hade hos sig samlades och drog till stridsplatsen. Och se, den ene hade lyft sitt svÀrd mot den andre. Förvirringen var mycket stor.
21 De hebreer som sedan gammalt lydde under filisteerna och som hade dragit upp med dem och fanns hÀr och dÀr i lÀgret, ocksÄ de gick nu över till de israeliter som var med Saul och Jonatan.
22 NÀr de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filisteerna flydde, satte ocksÄ alla dessa efter dem och stred mot dem.
23 SÄ rÀddade Herren Israel den dagen, och striden fortsattes Ànda bortom Bet-Aven.
24 FastÀn Israels mÀn den dagen hade drivits hÄrt, band Saul folket med följande ed: "Förbannad vare den man som Àter nÄgot innan kvÀllen kommer och jag har tagit hÀmnd pÄ mina fiender." Ingen bland folket smakade dÄ nÄgon mat.
25 Och allt folket kom in i skogen, dÀr det lÄg honung pÄ marken.
26 Men nÀr folket hade kommit in i skogen och sÄg den utflutna honungen, vÄgade ingen föra handen till munnen, ty folket kÀnde fruktan för eden.
27 Jonatan dÀremot hade inte hört nÀr hans far band folket med eden. Han rÀckte dÀrför ut staven som han hade i handen och doppade Ànden pÄ den i honungskakan och förde handen till munnen. DÄ klarnade hans ögon.
28 Men en man bland folket sade till honom: "Din far har bundit folket med en ed och sagt: Förbannad Àr den man som i dag Àter nÄgot. DÀrför Àr folket utmattat."
29 Jonatan svarade: "Min far har dragit olycka över landet. Se bara sÄ klara mina ögon har blivit av att jag smakade nÄgot lite av honungen.
30 TÀnk om folket i dag hade fÄtt Àta sig mÀtta av bytet som de funnit hos sina fiender! Hur mycket större skulle dÄ inte filisteernas nederlag ha blivit!"
31 Men den dagen slog de filisteerna och förföljde dem frÄn Mikmash till Ajalon. Folket var mycket uttröttat.
32 Man kastade sig över bytet och tog fÄr, oxar och kalvar och slaktade dem pÄ marken och Ät köttet med blodet i.
33 Man berÀttade detta för Saul och sade: "Se, folket syndar mot Herren genom att Àta kött med blodet i." DÄ sade han: "Ni har handlat trolöst. VÀltra nu fram en stor sten till mig!"
34 Sedan sade Saul: "GÄ ut bland folket och sÀg till dem: Var och en skall föra hit till mig sin oxe och sitt fÄr och slakta dem hÀr och Àta. Synda inte mot Herren genom att Àta köttet med blodet i!" Under natten förde var och en bland folket sjÀlv fram sina oxar och slaktade dem dÀr.
35 Och Saul byggde ett altare Ät Herren. Detta var det första altare som han byggde Ät Herren.
36 Saul sade: "LÄt oss i natt dra ner och förfölja filisteerna och plundra dem Ànda tills det blir ljust i morgon, och lÄt oss inte lÀmna en enda av dem kvar." De svarade: "Gör det du anser vara rÀtt." Men prÀsten sade: "LÄt oss trÀda fram hit till Gud."
37 DÄ frÄgade Saul Gud: "Skall jag dra ner och förfölja filisteerna? Vill du dÄ ge dem i Israels hand?" Men han gav honom inte nÄgot svar den dagen.
38 DÄ sade Saul: "Kom fram hit, ni som Àr ledare för folket, för att vi skall fÄ veta och se vad det Àr för en synd som har begÄtts i dag.
39 Ty sÄ sant Herren lever, han som har rÀddat Israel: Om den ocksÄ har begÄtts av min son Jonatan, mÄste han dö." Men ingen bland folket svarade honom.
40 DÄ sade han till hela Israel: "StÀll er pÄ ena sidan, sÄ skall jag och min son Jonatan stÀlla oss pÄ andra sidan." Folket svarade Saul: "Gör det du anser vara rÀtt."
41 Saul sade till Herren, Israels Gud: "LÄt sanningen komma fram." DÄ trÀffades Saul och Jonatan av lotten, och folket gick fritt.
42 Saul sade: "Kasta lott mellan mig och min son Jonatan." Och Jonatan trÀffades av lotten.
43 Saul sade till Jonatan: "Tala om för mig vad du har gjort." DÄ talade Jonatan om det för honom: "Med Ànden av staven som jag hade i handen tog jag lite honung och smakade pÄ den. HÀr Àr jag. Skall jag nu dö?"
44 Saul svarade: "MÄ Gud straffa mig bÄde nu och senare: Du mÄste dö, Jonatan."
45 Men folket sade till Saul: "Skulle Jonatan dö, han som har skaffat Israel denna stora seger? Det fÄr inte ske! SÄ sant Herren lever, inte ett hÄr frÄn hans huvud skall falla till jorden, för med Guds hjÀlp har han i dag utfört detta." SÄ friade folket Jonatan, han behövde inte dö.
46 Saul drog hem utan att vidare förfölja filisteerna, och filisteerna begav sig hem till sitt.
47 NÀr Saul hade tagit över kungamakten i Israel, förde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, ammoniterna, Edom, kungarna i Soba och filisteerna. Vart han Àn vÀnde sig segrade han.
48 Han gjorde mÀktiga ting och slog amalekiterna och befriade Israel frÄn dess plundrare.
49 Sauls söner var Jonatan, Jisvi och Malki-Sua. Av hans bÄda döttrar hette den Àldre Merab och den yngre Mikal.
50 Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas dotter. Hans överbefÀlhavare hette Abner, son till Ner, som var Sauls farbror.
51 Kish, Sauls far, och Ner, Abners far, var nÀmligen söner till Abiel.
52 Kriget mot filisteerna pÄgick hÀftigt sÄ lÀnge Saul levde. Och nÀr Saul sÄg nÄgon stark och krigsduglig man, tog han honom i sin tjÀnst.