1 Sedan David hade talat med Saul, fÀste sig Jonatan sÄ vid David att Jonatan hade honom lika kÀr som sitt eget liv.
2 Saul tog David till sig pÄ den dagen och lÀt honom inte mer vÀnda tillbaka till sin fars hus.
3 Jonatan slöt ett förbund med David, eftersom han hade honom lika kÀr som sitt eget liv.
4 Jonatan tog av sig manteln som han hade pÄ sig och gav den Ät David, och Àven sina övriga klÀder, till och med sitt svÀrd, sin bÄge och sitt bÀlte.
5 Och nÀr David drog ut hade han framgÄng överallt dit Saul sÀnde honom. DÀrför satte Saul honom över krigsfolket, och allt folket uppskattade honom, ocksÄ de som var Sauls tjÀnare.
6 NÀr de kom hem, dÄ David vÀnde tillbaka efter att ha dödat filisteen, gick kvinnorna ut frÄn alla Israels stÀder under sÄng och dans för att möta kung Saul med jubel, med pukor och trianglar.
7 Kvinnorna sjöng och dansade och sade:"Saul har slagit sina tusen,David sina tiotusen."
8 DÄ blev Saul mycket vred. Dessa ord berörde honom mycket illa. Han sade: "à t David har de gett tiotusen, Ät mig har de gett tusen. Nu Àr det bara kungadömet som fattas honom."
9 FrÄn och med den dagen hade Saul ett ont öga till David.
10 Dagen dÀrpÄ kom en ond ande frÄn Gud över Saul. Han bar sig Ät som en galen inne i sitt hus medan David spelade, som han dagligen brukade göra. Saul hade sitt spjut i handen,
11 och han kastade det och tÀnkte: "Jag skall spetsa fast David vid vÀggen." Men tvÄ gÄnger vek David undan för honom.
12 Saul var rÀdd för David, eftersom Herren var med David men hade vikit ifrÄn Saul.
13 DÀrför skickade Saul bort honom och gav honom befÀlet över tusen man. Och han drog ut och kom tillbaka framför sin trupp.
14 David lyckades vÀl i allt han gjorde och Herren var med honom.
15 NÀr Saul sÄg att han lyckades sÄ vÀl blev han rÀdd för honom.
16 Men hela Israel och Juda Àlskade David, eftersom han var deras ledare och anförare.
17 Saul sade till David: "Se, min Àldsta dotter Merab vill jag ge dig till hustru. Visa mig bara att du Àr tapper och utför Herrens krig." Ty Saul tÀnkte: "Min hand skall inte drabba honom, det mÄ filisteernas hand göra."
18 Men David svarade Saul: "Vem Àr jag, vad Àr mitt liv och vad Àr min fars slÀkt i Israel, eftersom jag skulle bli konungens svÀrson?"
19 Men nÀr tiden kom att Sauls dotter Merab skulle ha givits Ät David, fick i stÀllet meholatiten Adriel henne till hustru.
20 Men Sauls dotter Mikal Àlskade David. NÀr man talade om det för Saul, gladde det honom.
21 Saul tÀnkte nÀmligen: "Jag skall ge henne Ät honom och sÄ blir hon en snara för honom, sÄ att filisteernas hand kan drabba honom." Han sade till David: "För andra gÄngen kan du nu bli min svÀrson."
22 Saul befallde sina tjÀnare att de i hemlighet skulle sÀga till David: "Kungen tycker om dig och alla hans tjÀnare Àlskar dig. Bli nu kungens svÀrson!"
23 NÀr Sauls tjÀnare sade detta till David svarade han: "Tycker ni det Àr sÄ obetydligt att bli kungens svÀrson? Jag Àr ju en fattig och obetydlig man."
24 NÀr Sauls tjÀnare berÀttade för honom vad David sagt,
25 bad Saul dem att sÀga sÄ hÀr: "Kungen begÀr ingen annan brudgÄva Àn förhudarna av etthundra filisteer som hÀmnd pÄ kungens fiender." Saul hoppades nÀmligen att David skulle falla för filisteernas hand.
26 NÀr Sauls tjÀnare talade om för David vad han hade sagt, ville David gÀrna pÄ det villkoret bli kungens svÀrson. Innan tiden Ànnu hade gÄtt ut,
27 stod David upp och drog i vÀg med sina mÀn och slog tvÄhundra man av filisteerna. Han tog deras förhudar med sig och överlÀmnade hela antalet Ät kungen, för att han skulle bli kungens svÀrson. DÄ gav Saul honom sin dotter Mikal till hustru.
28 Men Saul sÄg och förstod att Herren var med David och att Sauls dotter Mikal Àlskade honom.
29 DÄ blev Saul Ànnu mer rÀdd för David, och Saul blev Davids fiende för alltid.
30 Men filisteernas furstar drog ut i fÀlt. Och sÄ ofta de gjorde det, hade David större framgÄng Àn nÄgon annan av Sauls tjÀnare, sÄ att hans namn blev mycket aktat.