1 Hanna bad och sade:"Mitt hjÀrta fröjdar sig i Herren,mitt horn Àr upphöjt genom Herren.Min mun Àr vidöppen mot mina fiender,ty jag glÀder mig i din frÀlsning.
2 Ingen Àr helig som Herren,ty ingen finns utom dig.Ingen klippa Àr som vÄr Gud.
3 Tala inte sÄ högmodigt,lÄt inte frÀcka ord komma frÄn er mun.Ty Herren Àr en Gud som vet allt,och hos honom vÀgs gÀrningarna.
4 HjÀltarnas bÄgar Àr sönderbrutna,men de stapplande rustar sig med kraft.
5 De mÀtta mÄste tjÀna för bröd,men de hungriga hungrar inte mer.Den ofruktsamma föder sju barn,men den som fick mÄnga söner tynar bort.
6 Herren dödar och gör levande,han för ner i dödsriket och upp dÀrifrÄn.
7 Herren gör fattig och han gör rik,han ödmjukar och han upphöjer.
8 Han reser den ringe upp ur stoftet,ur dyn lyfter han upp den fattigeför att sÀtta honom bland furstar.Ja, han lÄter honom Àrva hÀrlighetens tron.Ty jordens grundpelare Àr Herrens,och pÄ dem har han byggt vÀrlden.
9 Sina frommas fötter bevarar han,men de ogudaktiga tystas i mörkret,ty av egen kraft Àr ingen stark.
10 De som strider mot Herren blir krossade,mot dem dundrar han i himlen.Herren dömer jordens Àndaroch ger makt Ät sin konung.Han upphöjer sin smordes horn."
11 Elkana gick hem igen till Rama. Men Samuel gjorde tjÀnst inför Herren under prÀsten Eli.
12 Men Elis söner var onda mÀn, som inte kÀnde Herren.
13 SÄ hÀr brukade prÀsterna göra med folket: NÀr nÄgon offrade ett slaktoffer, kom prÀstens tjÀnare medan köttet kokades och hade en treuddig gaffel i handen.
14 Den stack han ner i kitteln, pannan, krukan eller grytan, och allt som gaffeln fick upp tog prÀsten. SÄ gjorde de mot alla israeliter som kom dit till Silo.
15 Ja, till och med innan man hade förbrÀnt det feta, kom prÀstens tjÀnare och sade till den som offrade: "Ge hit kött att steka Ät prÀsten, för han vill inte ha kokt kött av dig, utan rÄtt."
16 Om dÄ mannen svarade honom: "LÄt dem först förbrÀnna det feta, sedan kan du ta vad du vill", sÄ brukade han svara: "Nej, ge mig det nu, annars tar jag det med vÄld."
17 De unga mÀnnens synd var mycket stor inför Herren, eftersom folket dÀrigenom lÀrde sig att förakta Herrens offer.
18 Samuel gjorde tjÀnst inför Herrens ansikte och var redan som pojke klÀdd i linneefod.
19 Dessutom brukade hans mor varje Är göra Ät honom en liten kÄpa, som hon hade med sig, nÀr hon tillsammans med sin man begav sig upp för att offra det Ärliga slaktoffret.
20 DÄ brukade Eli vÀlsigna Elkana och hans hustru och sÀga: "MÄ Herren ge dig fler barn med denna kvinna i stÀllet för det som hon fick som bönesvar nÀr hon bad till Herren." SÄ gick de hem igen.
21 Herren sÄg till Hanna och hon blev havande och födde tre söner och tvÄ döttrar. Men pojken Samuel vÀxte upp inför Herren.
22 Eli var nu mycket gammal. NÀr han fick höra allt vad hans söner gjorde mot hela Israel och att de lÄg med de kvinnor som tjÀnstgjorde vid ingÄngen till uppenbarelsetÀltet,
23 sade han till dem: "Varför gör ni sÄdant? Jag hör frÄn allt folket hÀr hur illa ni handlar.
24 Gör inte sÄ, mina söner! Det Àr inget gott rykte jag hör, det som sprids bland Herrens folk.
25 Om en mÀnniska syndar mot en annan mÀnniska, kan Gud medla för henne. Men om en mÀnniska syndar mot Herren, vem kan dÄ medla för henne?" Men de lyssnade inte till sin far, ty Herren ville döda dem.
26 Och pojken Samuel vÀxte och blev stor och blev till glÀdje för bÄde Herren och mÀnniskor.
27 En gudsman kom till Eli och sade till honom: "SÄ sÀger Herren: Uppenbarade jag mig inte för din faders hus nÀr de var i Egypten och tjÀnade faraos hus?
28 Och utvalde jag inte honom bland alla Israels stammar till prÀst Ät mig för att offra pÄ mitt altare och tÀnda rökelse och bÀra efod inför mitt ansikte? Gav jag inte Israels barns alla eldsoffer Ät din faders hus?
29 Varför föraktar ni dÄ mina slaktoffer och mina matoffer som jag har befallt i min boning? Hur kan du Àra dina söner mer Àn mig, sÄ att ni göder er sjÀlva med det bÀsta av varje offergÄva frÄn mitt folk Israel?
30 DÀrför sÀger Herren, Israels Gud: Visserligen har jag sagt att ditt och din faders hus skulle fÄ vandra inför mig för all framtid, men nu sÀger Herren: Det skall inte ske! Jag skall Àra dem som Àrar mig, men de som föraktar mig skall komma pÄ skam.
31 Se, dagar skall komma, dÄ jag skall hugga av din arm och din faders hus arm sÄ att ingen skall bli gammal i ditt hus.
32 Du skall fÄ se min boning lida nöd trots allt det goda som sker med Israel. Ingen skall nÄgonsin bli gammal i ditt hus.
33 Den man av din slÀkt som jag inte utrotar frÄn mitt altare skall fÄ dina ögon att förtvina och bli till sorg för din sjÀl. Och alla som vÀxer upp i ditt hus skall dö i sina bÀsta Är.
34 Tecknet pÄ detta skall för dig vara det som kommer att drabba dina bÄda söner Hofni och Pinehas: PÄ samma dag skall de bÄda dö.
35 Men jag skall lÄta en trogen prÀst framtrÀda Ät mig. Han skall göra det som Àr i mitt hjÀrta och min sjÀl. à t honom skall jag bygga ett hus pÄ fast grund, och han skall stÀndigt vandra inför min smorde.
36 Och det skall bli sÄ att var och en som Àr kvar av ditt hus skall komma och falla ner inför honom för att fÄ ett silvermynt eller en kaka bröd och sÀga: AnstÀll mig för nÄgon prÀstsyssla, sÄ att jag fÄr en bit bröd att Àta."