1 Men David flydde frÄn Najot i Rama och kom till Jonatan och frÄgade: "Vad har jag gjort? Vilken missgÀrning eller vilken synd har jag gjort mot din far, eftersom han försöker ta mitt liv?"
2 "Aldrig!" svarade Jonatan. "Du skall inte dö. Min far gör ingenting, varken stort eller smÄtt, utan att lÄta mig fÄ veta det. Varför skulle han dÄ dölja detta för mig? Nej, sÄ skall inte ske."
3 Men David försÀkrade med ed och sade: "Din far vet mycket vÀl att du tycker om mig. DÀrför tÀnker han: Jonatan skall inte fÄ veta detta, för att han inte skall bli bedrövad. Men sÄ sant Herren lever och sÄ sant du sjÀlv lever: Det Àr inte mer Àn ett steg mellan mig och döden."
4 DÄ sade Jonatan till David: "Vad du Àn önskar skall jag göra för dig."
5 David sade till Jonatan: "I morgon Àr det nymÄnad och jag skulle dÄ egentligen sitta till bords med kungen. Men lÄt mig nu gÄ och gömma mig ute pÄ marken till i övermorgon kvÀll.
6 Om din far saknar mig, sÄ sÀg: David bad mig entrÀget att i all hast fÄ göra ett besök i sin stad Betlehem, dÀr hela slÀkten nu firar sin Ärliga offerfest.
7 Om han sÀger: "Bra!", dÄ kan din tjÀnare vara trygg. Men om han blir arg, vet du att han har ont i sinnet.
8 Visa nu din kÀrlek till din tjÀnare, eftersom du har lÄtit din tjÀnare ingÄ ett Herrens förbund med dig. Men om det finns missgÀrning hos mig, sÄ döda mig du! Varför skulle du föra mig till din far?"
9 Jonatan svarade: "Nej aldrig! Om jag pÄ nÄgot sÀtt förstÄr att min far har beslutat att göra dig nÄgot ont, skall jag tala om det för dig."
10 DÄ sade David till Jonatan: "Vem skall meddela mig, om din far ger dig ett hÄrt svar?"
11 "Kom", sade Jonatan, "lÄt oss gÄ ut pÄ marken!" SÄ gick de bÄda ut pÄ marken.
12 Och Jonatan sade till David: "Vid Herren, Israels Gud, om jag finner att det lÄter bra för David, nÀr jag i morgon eller i övermorgon vid denna tid frÄgar ut min far, sÄ lovar jag att sÀnda bud till dig och avslöja det för dig.
13 MÄ Herren straffa Jonatan bÄde nu och senare, om jag inte avslöjar för dig om min far har beslutat att göra dig nÄgot ont, sÄ att du kan gÄ din vÀg i trygghet. Herren skall dÄ vara med dig, sÄ som han har varit med min far.
14 Lova mig att du, sÄ lÀnge jag Ànnu lever, visar mig Herrens godhet och nÀr jag dör
15 aldrig upphör med din godhet mot mitt hus, inte ens nÀr Herren har tagit bort alla Davids fiender frÄn jorden?"
16 SÄ slöt Jonatan förbund med Davids hus och sade: " Herren skall stÀlla Davids fiender till svars."
17 Av kÀrlek till David svor Jonatan pÄ nytt sin ed till honom, ty han hade honom lika kÀr som sitt eget liv.
18 Sedan sade Jonatan till honom: "I morgon Àr nymÄnad, och du kommer dÄ att saknas, för din plats stÄr tom.
19 Men skynda dig i övermorgon ner till den plats dÀr du gömde dig den dag dÄ ogÀrningen skulle ha Àgt rum, och vÀnta dÀr vid Eselstenen.
20 Jag skall dÄ skjuta tre pilar i nÀrheten av den, som om jag sköt mot nÄgot mÄl.
21 Sedan skall jag skicka min tjÀnare att leta reda pÄ pilarna. Om jag dÄ sÀger till tjÀnaren: Se, pilarna ligger bakom dig, tag upp dem! DÄ kan du komma fram och vara trygg, för ingen fara Àr pÄ fÀrde sÄ sant Herren lever.
22 Men om jag sÀger till den unge mannen: Se, pilarna ligger framför dig, lÀngre bort! GÄ i sÄ fall din vÀg, för Herren sÀnder dig bort.
23 Och ifrÄga om det som vi, du och jag, nu har talat om, Àr Herren vittne mellan mig och dig för all framtid."
24 David gömde sig ute pÄ marken. NÀr nymÄnaden var inne satte kungen sig till bords för att Àta.
25 Kungen satte sig pÄ sin vanliga sittplats, platsen vid vÀggen. Jonatan reste sig, och Abner satte sig vid Sauls sida. Men Davids plats stod tom.
26 Saul sade dock ingenting den dagen, eftersom han tÀnkte: "NÄgot har hÀnt honom. Han Àr nog inte ren. SÀkert Àr han inte ren."
27 Men nÀsta dag, dagen efter nymÄnadsdagen, stod Davids plats ocksÄ tom. DÄ sade Saul till sin son Jonatan: "Varför har Isais son varken i gÄr eller i dag kommit till mÄltiden?"
28 Jonatan svarade Saul: "David bad mig entrÀget att fÄ gÄ till Betlehem.
29 Han sade: LÄt mig gÄ, för vi firar en slÀktofferfest i staden, och min bror har sjÀlv befallt mig att komma. Om jag har funnit nÄd för dina ögon, sÄ lÄt mig gÄ för att besöka mina bröder. DÀrför har han inte kommit till konungens bord."
30 DÄ blev Saul rasande mot Jonatan, och han sade till honom: "Du son till en fallen och upprorisk kvinna! Visste jag dÄ inte, att du har tagit parti för Isais son till skam för dig sjÀlv och till skam för din mors sköte.
31 För sÄ lÀnge Isais son lever pÄ jorden Àr varken du eller din kungamakt sÀker. SÄ sÀnd nu och lÄt hÀmta honom hit till mig, för han mÄste dö!"
32 "Varför skall han dödas?" frÄgade Jonatan. "Vad har han gjort?"
33 DÄ kastade Saul spjutet mot honom för att genomborra honom. Jonatan förstod nu att hans far hade beslutat att döda David.
34 Jonatan reste sig frÄn bordet i hÀftig vrede och Ät ingenting den andra nymÄnadsdagen, för han var bedrövad för Davids skull, dÀrför att hans far hade skymfat honom.
35 Följande morgon gick Jonatan ut pÄ marken vid den tid han hade bestÀmt med David. Och han hade en liten pojke med sig.
36 "Spring och leta reda pÄ pilarna, som jag skjuter", sade han till pojken. Medan pojken sprang, sköt Jonatan pilen över honom.
37 NÀr pojken kom till det stÀlle dit Jonatan hade skjutit pilen, ropade Jonatan efter honom: "Pilen ligger ju framför dig, lÀngre bort."
38 Jonatan ropade vidare efter pojken: "Fort, skynda dig, stanna inte!" Pojken som Jonatan hade med sig tog upp pilen och kom till sin herre.
39 Men han visste inte vad det var frÄga om, bara Jonatan och David visste det.
40 Jonatan lÀmnade sina vapen Ät pojken som han hade med sig och sade till honom: "GÄ, tag med dem till staden!"
41 Men sedan pojken hade gÄtt, kom David fram frÄn södra sidan. Han föll ner till jorden pÄ sitt ansikte och bugade sig tre gÄnger. De kysste varandra och grÀt tillsammans, och David grÀt högt.
42 Jonatan sade till David: "GÄ i frid. MÄ det bli, som vi bÄda svor vid Herrens namn nÀr vi sade: Herren skall vara vittne mellan mig och dig, mellan mina efterkommande och dina för all framtid." Sedan bröt David upp och gick sin vÀg, och Jonatan gick in i staden igen.