1 David begav sig dÀrifrÄn och flydde bort till Adullams grotta. NÀr hans bröder och hela hans fars hus fick höra detta, kom de dit ner till honom.
2 Alla som var i svÄrigheter, alla som hade fordringsÀgare och alla som var missnöjda samlades hos honom, och han blev deras ledare. Omkring fyrahundra man slöt sig till honom.
3 DÀrifrÄn begav sig David till Mispe i Moab. Till kungen i Moab sade han: "LÄt min far och min mor fÄ komma över hit och vara hos er, till dess jag fÄr veta vad Gud vill göra med mig."
4 Han förde dem fram inför kungen i Moab och de fick stanna hos honom sÄ lÀnge David var i borgen.
5 Men profeten Gad sade till David: "Du skall inte stanna hÀr i borgen. Drag bort hÀrifrÄn till Juda land." DÄ begav sig David dÀrifrÄn och kom till Heretskogen.
6 Saul fick höra att David och de mÀn som var med honom hade blivit upptÀckta. Saul satt dÄ under tamarisken pÄ höjden i Gibea med sitt spjut i handen, och alla hans tjÀnare stod omkring honom.
7 DÄ sade han till sina tjÀnare, som stod omkring honom: "Hör, ni benjaminiter. Skall Isais son ge er allesammans Äkrar och vingÄrdar och göra er alla till befÀl och underbefÀl?
8 Ni har ju alla sammansvurit er mot mig och ingen har avslöjat för mig att min son har slutit förbund med Isais son. Ingen av er bekymrar sig sÄ pass mycket om mig att han har avslöjat det för mig. Min son har ju eggat upp min tjÀnare sÄ att han ligger i bakhÄll för mig, sÄ som nu sker."
9 Edomiten Doeg, som ocksÄ stod dÀr bland Sauls tjÀnare, sade dÄ: "Jag sÄg Isais son komma till Ahimelek, Ahitubs son, i Nob.
10 Denne frÄgade dÄ Herren för honom och gav honom reskost. Han gav honom ocksÄ fili- steen Goliats svÀrd."
11 DÄ sÀnde kungen bud och lÀt kalla till sig prÀsten Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans fars hus, prÀsterna i Nob, och de kom alla till kungen.
12 Saul sade: "Hör nu pÄ mig, du Ahitubs son." Han svarade: "HÀr Àr jag, min herre."
13 Saul sade till honom: "Varför har ni sammansvurit er mot mig, du och Isais son? Varför har du gett honom bröd och ett svÀrd och frÄgat Gud för honom, för att han skulle sÀtta sig upp mot mig och ligga i bakhÄll för mig, sÄ som nu sker?"
14 Ahimelek svarade kungen: "Vem bland alla dina tjÀnare Àr sÄ betrodd som David, han som Àr konungens svÀrson och har tilltrÀde till din inre krets och Àr högt Àrad i ditt hus?
15 Var dÄ detta första gÄngen som jag frÄgade Gud för honom? Nej, verkligen inte! DÀrför mÄ konungen inte lÀgga skuld pÄ mig, sin tjÀnare, eller pÄ nÄgon i min fars hus, för din tjÀnare visste alls ingenting om allt detta."
16 Men kungen sade: "Du mÄste dö, Ahimelek, du och hela din fars hus."
17 Kungen sade till drabanterna som stod dÀr omkring honom: "Kom fram och döda Herrens prÀster, för de hÄller ocksÄ med David. FastÀn de visste att han flydde, avslöjade de det inte för mig." Men kungens tjÀnare ville inte rÀcka ut sin hand för att stöta ner Herrens prÀster.
18 DÄ sade kungen till Doeg: "GÄ fram du och stöt ner prÀsterna!" Edomiten Doeg gick dÄ fram och stötte ner prÀsterna och dödade den dagen Ättiofem mÀn som bar linne-efod.
19 InvÄnarna i Nob, bÄde mÀn och kvinnor, barn och spÀdbarn, blev slagna av Saul med svÀrd. Nötboskap, Äsnor och fÄr blev ocksÄ slagna med svÀrd.
20 Endast en son till Ahimelek, Ahitubs son, kom undan. Han hette Ebjatar och han flydde bort till David.
21 Ebjatar talade om för David att Saul hade dödat Herrens prÀster.
22 DÄ sade David till Ebjatar: "Jag förstod redan dÄ att edomiten Doeg, eftersom han var dÀr, skulle tala om allt för Saul. Det Àr jag som Àr orsaken till att hela din fars hus har utplÄnats.
23 Stanna kvar hos mig och var inte rÀdd. Den som vill beröva mig livet, vill ocksÄ ta ditt liv. Hos mig Àr du i sÀkerhet."