1 Samuel dog och hela Israel samlades och höll dödsklagan efter honom. De begravde honom i hans hem i Rama.David bröt upp och drog ner till öknen Paran.
2 I Maon fanns dÄ en man som hade sin boskapsskötsel i Karmel och den mannen var mycket rik. Han Àgde tretusen fÄr och ettusen getter. Och han höll pÄ med fÄrklippning i Karmel.
3 Mannen hette Nabal, och hans hustru hette Abigail. Hon var klok och vacker, han var hÄrd och ond i allt han gjorde. Han var en Àttling till Kaleb.
4 NÀr nu David var i öknen och fick höra att Nabal klippte sina fÄr,
5 sÀnde han i vÀg tio unga mÀn och sade till dem: "GÄ upp till Karmel och bege er till Nabal och hÀlsa honom i mitt namn
6 och sÀg: MÄ du leva! Frid vare med dig, frid vare med ditt hus och frid vare med allt vad du har.
7 Jag har hört att du hÄller pÄ med fÄrklippning. Nu Àr det sÄ att dina herdar har vistats hos oss utan att vi har gjort dem nÄgot ont och utan att nÄgot har kommit bort för dem under hela den tid de har varit i Karmel.
8 FrÄga dina tjÀnare, sÄ skall de sjÀlva sÀga dig det. LÄt nu mina unga mÀn finna nÄd för dina ögon. Vi har ju kommit hit en glÀdjedag. Ge dÀrför Ät dina tjÀnare och din son David vad du kan ha till hands."
9 NÀr Davids mÀn kom dit, talade de i Davids namn allt detta till Nabal. Sedan vÀntade de.
10 Men Nabal svarade Davids tjÀnare: "Vem Àr David, vem Àr Isais son? Nu för tiden Àr det mÄnga tjÀnare som rymmer frÄn sina herrar.
11 Skulle jag ta min mat och min dryck och slaktdjuren, som jag har slaktat Ät mina fÄrklippare, och ge Ät mÀn som jag inte vet varifrÄn de Àr?"
12 DÄ vÀnde Davids mÀn om och gick sin vÀg. NÀr de kom tillbaka berÀttade de allt detta för David.
13 Och David sade till sina mÀn: "SpÀnn alla pÄ er svÀrdet!" Var och en spÀnde pÄ sig sitt svÀrd och David spÀnde pÄ sig sitt. Omkring fyrahundra man följde med David dit upp, men tvÄhundra stannade vid trossen.
14 En av tjÀnarna berÀttade för Nabals hustru Abigail: "Se, David har sÀnt hit budbÀrare frÄn öknen och lÄtit hÀlsa vÄr herre, men han snÀste av dem.
15 Men dessa mÀn har varit till stor nytta för oss. Vi har aldrig lidit nÄgon orÀtt och aldrig har nÄgot kommit bort för oss under hela den tid vi drog omkring med dem, medan vi var dÀr ute pÄ marken.
16 De var en mur för oss bÄde dag och natt under hela den tid vi vistades hos dem, medan vi vaktade hjorden.
17 TÀnk nu efter och se vad du kan göra, för olycka hotar vÄr herre och hela hans hus. Han Àr ju en ond man, sÄ ingen kan sÀga nÄgot till honom."
18 DÄ skyndade sig Abigail och tog tvÄhundra bröd, tvÄ vinlÀglar, fem tillredda fÄr, fem sea rostade ax, etthundra russinkakor och tvÄhundra fikonkakor och lastade detta pÄ Äsnor.
19 Hon sade till sina tjÀnare: "GÄ framför mig, sÄ kommer jag efter er." Men hon berÀttade ingenting för sin man.
20 NÀr hon nu red pÄ sin Äsna och kom ner i en bergsravin, se, dÄ kom David och hans mÀn ner mot henne, sÄ att hon mötte dem.
21 Men David hade sagt: "FörgÀves har jag skyddat allt vad den mannen har i öknen och ingenting av allt han Àger har kommit bort. Men han har lönat gott med ont.
22 MÄ Gud straffa Davids fiender bÄde nu och senare: Jag skall inte lÄta nÄgon av mankön av alla dem som tillhör honom leva kvar till i morgon."
23 NÀr Abigail fick se David, steg hon genast ner frÄn Äsnan och föll ner pÄ sitt ansikte inför David och bugade sig mot marken.
24 Hon föll ner för hans fötter och sade: "PÄ mig, min herre, mÄ denna missgÀrning vila. Men lÄt din tjÀnarinna fÄ tala till dig och lyssna pÄ din tjÀnarinnas ord.
25 Herre, bry dig inte om Nabal, denne onde man, för vad hans namn betyder, det Àr han. Nabal heter han, och dÄrskap Àr han full av. Men jag, din tjÀnarinna, har inte sett de mÀn som du, min herre, sÀnde.
26 Och nu, min herre, sÄ sant Herren lever, och sÄ sant du sjÀlv lever, Herren har hindrat dig frÄn att Ädra dig blodskuld och skaffa dig rÀtt med egen hand. MÄ det nu gÄ dina fiender och dem som söker min herres olycka sÄ som det mÄ gÄ Nabal.
27 LÄt nu denna gÄva som din tjÀnarinna har tagit med till min herre, ges Ät de mÀn som följer min herre.
28 FörlÄt din tjÀnarinna vad hon har brutit. Ty Herren skall förvisso Ät min herre bygga ett hus som kommer att bestÄ, eftersom min herre för Herrens krig, och man skall inte finna nÄgot ont hos dig under hela ditt liv.
29 Om nÄgon stÄr upp för att förfölja dig och vill döda dig, skall min herres liv vara bundet med livets band hos Herren, din Gud. Men dina fienders liv mÄ han lÀgga i sin slunga och slunga bort.
30 NÀr Herren gör med min herre allt det goda som han har sagt om dig och gör dig till furste över Israel,
31 skall detta inte vara en stötesten för dig eller ge min herre samvetskval att du har utgjutit blod utan orsak och att min herre sjÀlv har skaffat sig rÀtt. NÀr Herren handlar vÀl med min herre, tÀnk dÄ pÄ din tjÀnarinna."
32 DÄ sade David till Abigail: "VÀlsignad vare Herren, Israels Gud, som i dag har sÀnt dig för att möta mig!
33 VÀlsignat vare ditt förstÄnd och vÀlsignad vare du sjÀlv som i dag har hindrat mig frÄn att Ädra mig blodskuld och skaffa mig rÀtt med egen hand!
34 Men sÄ sant Herren, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig frÄn att göra dig nÄgot ont: Om du inte hade skyndat dig att komma mot mig, skulle i gryningen ingen av mankön ha funnits kvar av Nabals hus."
35 DÀrmed tog David emot vad hon hade fört med sig till honom och han sade till henne: "GÄ hem i frid! Se, jag har lyssnat till dina ord och jag gör som du vill."
36 NÀr Abigail kom hem till Nabal, höll han i sitt hus en festmÄltid som en kunglig bankett. Nabals hjÀrta var glatt och han var mycket drucken. DÀrför sade hon ingenting alls till honom förrÀn pÄ morgonen, nÀr det blev ljust.
37 Men nÀr Nabal pÄ morgonen hade nyktrat till, berÀttade hans hustru för honom vad som hade hÀnt. DÄ blev hans hjÀrta som dött i honom och han blev som sten.
38 Omkring tio dagar senare slog Herren Nabal sÄ att han dog.
39 NÀr David fick höra att Nabal var död, sade han: "VÀlsignad vare Herren, som pÄ Nabal har hÀmnats den vanÀra han drog över mig och som har bevarat sin tjÀnare frÄn att göra nÄgot ont. Herren har lÄtit Nabals ondska komma tillbaka över hans eget huvud!" Och David sÀnde bud till Abigail och lÀt sÀga att han önskade fÄ henne till hustru.
40 NÀr Davids tjÀnare kom till Abigail i Karmel, sade de till henne: "David har sÀnt oss till dig för att fÄ dig till hustru."
41 DÄ reste hon sig och föll ner till marken pÄ sitt ansikte och sade: "Se, hÀr Àr din tjÀnarinna. LÄt mig tjÀna med att tvÀtta fötterna pÄ min herres tjÀnare."
42 DÀrefter reste hon sig snabbt och satt upp pÄ Äsnan. SÄ gjorde ocksÄ de fem unga flickor som gick med henne. Hon följde med dem som David hade sÀnt och hon blev hans hustru.
43 David hade ocksÄ tagit Ahinoam frÄn Jisreel till hustru, sÄ dessa bÄda blev hans hustrur.
44 Saul hade givit sin dotter Mikal, Davids hustru, Ät Palti, Lais son, frÄn Gallim.