1 Vid den tiden samlade fili- steerna sina krigshÀrar för att strida mot Israel. Akish sade till David: "Du vet vÀl att du med dina mÀn mÄste dra ut med mig i krig."
2 David svarade Akish: "DÄ skall du sjÀlv fÄ se vad din tjÀnare kan utrÀtta." "DÄ sÄ", svarade Akish, "du skall bli min livvakt för alltid."
3 Samuel var nu död och hela Israel hade hÄllit dödsklagan över honom. De hade begravt honom i hans egen stad, i Rama. Och Saul hade drivit ut andebesvÀrjare och spÄmÀn ur landet.
4 Filisteerna samlades och kom och slog lÀger vid Sunem. DÄ samlade ocksÄ Saul hela Israel och de slog lÀger pÄ Gilboa.
5 Men nÀr Saul sÄg filisteernas lÀger blev han rÀdd och greps av stor fruktan.
6 Saul bad Herren om rÄd, men Herren svarade honom inte, varken genom drömmar eller genom urim eller genom profeter.
7 DÄ sade Saul till sina tjÀnare: "Sök upp en andebesvÀrjerska Ät mig, sÄ skall jag gÄ till henne och frÄga henne." Hans tjÀnare svarade: "Det finns en andebesvÀrjerska i En-Dor."
8 Och Saul gjorde sig oigenkÀnnlig och tog pÄ sig andra klÀder och gav sig i vÀg med tvÄ av sina mÀn. De kom till kvinnan om natten. "SpÄ Ät mig genom anden", sade han, "och mana upp Ät mig den jag sÀger dig."
9 Men kvinnan sade till honom: "Du vet sjÀlv vad Saul har gjort, att han har utrotat andebesvÀrjare och spÄmÀn ur landet. Varför lÀgger du dÄ ut en snara för mitt liv för att döda mig?"
10 DĂ„ svor Saul henne en ed vid Herren och sade: "SĂ„ sant Herren lever, i denna sak skall ingen skuld drabba dig."
11 Kvinnan frÄgade: "Vem skall jag dÄ mana fram Ät dig?" Han svarade: "Mana fram Samuel Ät mig."
12 Men nÀr kvinnan fick se Samuel, gav hon till ett högt rop och sade till Saul: "Varför har du lurat mig? Du Àr ju Saul."
13 Kungen sade till henne: "Frukta inte. Vad Àr det du ser?" Kvinnan svarade Saul: "Jag ser ett gudavÀsen komma upp ur jorden."
14 Han frÄgade henne: "Hur ser han ut?" Hon svarade: "Det Àr en gammal man som kommer upp, klÀdd i en mantel." DÄ förstod Saul att det var Samuel, och han böjde sig ner med ansiktet mot jorden och bugade sig.
15 Samuel sade till Saul: "Varför har du stört mig och manat fram mig?" Saul svarade: "Jag Àr i stor nöd. Filisteerna har börjat krig mot mig, och Gud har vikit frÄn mig och svarar mig inte mer, varken genom profeter eller genom drömmar. DÀrför har jag kallat pÄ dig, för att du skall lÄta mig veta vad jag skall göra."
16 Samuel svarade: "Varför frÄgar du mig, nÀr Herren har vikit ifrÄn dig och blivit din fiende?
17 Herren har gjort vad han har sagt genom mig: Herren har ryckt riket ur din hand och gett det Ă„t en annan, Ă„t David.
18 Eftersom du inte lydde Herrens röst och inte lÀt Amalek kÀnna hans brinnande vrede, har Herren nu gjort dig detta.
19 Herren skall ge bÄde dig och Israel i filisteernas hand, och i morgon skall du och dina söner vara hos mig. Ja, ocksÄ Israels lÀger skall Herren ge i filisteernas hand."
20 DÄ föll Saul genast raklÄng till jorden i förfÀran över Samuels ord. Han var ocksÄ helt kraftlös, eftersom han inte hade Àtit nÄgonting pÄ ett helt dygn.
21 Kvinnan gick fram till Saul, och nÀr hon sÄg hur förskrÀckt han var, sade hon till honom: "Se, din tjÀnarinna gjorde som du sade. Jag riskerade mitt liv och gjorde vad du bad mig om.
22 SÄ lyssna nu ocksÄ du till vad din tjÀnarinna har att sÀga: LÄt mig sÀtta fram lite mat Ät dig, sÄ att du kan Àta och hÀmta krafter innan du gÄr din vÀg."
23 Men han vÀgrade och sade: "Jag vill inte Àta." DÄ bad bÄde hans tjÀnare och kvinnan honom sÄ entrÀget att han lyssnade till dem. Han reste sig upp frÄn marken och satte sig pÄ bÀdden.
24 Kvinnan hade en gödd kalv i huset och den slaktade hon nu i all hast. DÀrefter tog hon mjöl och knÄdade det och bakade osyrat bröd av det.
25 Sedan satte hon fram det Ät Saul och hans tjÀnare, och de Ät. DÀrefter reste de sig och gick samma natt sin vÀg.