1 Vid den tid dÄ Herren ville ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisa frÄn Gilgal.
2 Elia sade till Elisa: "Stanna hÀr, för Herren har sÀnt mig till Betel." Men Elisa svarade: "SÄ sant Herren lever och sÄ sant du sjÀlv lever, jag lÀmnar dig inte." Och de gick ner till Betel.
3 DÄ kom profetlÀrjungarna i Betel ut till Elisa och sade till honom: "Vet du att Herren skall ta din herre ifrÄn dig i dag, upp över ditt huvud?" Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!"
4 Elia sade till honom: "Elisa, stanna hÀr, för Herren har sÀnt mig till Jeriko." Men han svarade: "SÄ sant Herren lever och sÄ sant du sjÀlv lever, jag lÀmnar dig inte." Och de kom till Jeriko.
5 DÄ gick profetlÀrjungarna i Jeriko fram till Elisa och sade till honom: "Vet du att Herren skall ta din herre ifrÄn dig i dag, upp över ditt huvud?"Han svarade: "Ja, jag vet. Men var tysta!"
6 Elia sade till honom: "Stanna hÀr, för Herren har sÀnt mig till Jordan." Men han svarade: "SÄ sant Herren lever och sÄ sant du sjÀlv lever, jag lÀmnar dig inte." Och de gick bÄda vidare.
7 Men femtio av profetlÀrjungarna gick och stÀllde sig pÄ nÄgot avstÄnd lÀngre bort, medan de bÄda stod vid Jordan.
8 Elia tog sin mantel, vek ihop den och slog pÄ vattnet. DÄ delade detta sig Ät bÄda sidor och de gick bÀgge igenom pÄ torr mark.
9 NÀr de hade kommit över sade Elia till Elisa: "Bed mig om vad du vill att jag skall göra för dig, innan jag tas ifrÄn dig." Elisa sade: "MÄ en dubbel arvslott av din ande komma över mig."
10 Han svarade: "Du har bett om nÄgot svÄrt. Men om du ser mig, nÀr jag blir tagen ifrÄn dig, dÄ kommer det att ske dig sÄ. Annars sker det inte."
11 Medan de gick och samtalade, se, dÄ kom en vagn av eld med hÀstar av eld och skilde de bÄda frÄn varandra. Och Elia for i stormvinden upp till himlen.
12 Elisa sÄg det och ropade: "Min fader, min fader! Du som för Israel Àr bÄde vagnar och ryttare!" Sedan sÄg han honom inte mer. Elisa tog tag i sina klÀder och rev dem mitt itu.
13 DÀrefter tog han upp Elias mantel, som hade fallit av denne, och vÀnde tillbaka och stÀllde sig vid Jordans strand.
14 Han tog Elias mantel, som hade fallit av denne, och slog pÄ vattnet och sade: "Var Àr Herren, Elias Gud?" DÄ nu ocksÄ Elisa slog pÄ vattnet, delade det sig Ät bÄda sidor, och han gick över.
15 NÀr de profetlÀrjungar som var vid Jeriko pÄ nÄgot avstÄnd sÄg detta, sade de: "Elias ande vilar pÄ Elisa." De gick emot honom och bugade sig till marken för honom.
16 Och de sade till honom: "Se, bland dina tjÀnare finns femtio tappra mÀn. LÄt dem gÄ och söka efter din herre. Kanske har Herrens Ande lyft upp honom och kastat honom pÄ nÄgot berg eller i nÄgon dal." Men han svarade: "SÀnd inte i vÀg nÄgon."
17 Men de fortsatte att envist be honom till dess han kÀnde sig besvÀrad, sÄ han sade: "Skicka i vÀg dem!" DÄ sÀnde de i vÀg de femtio mÀnnen, och dessa sökte efter Elia i tre dagar men fann honom inte.
18 NÀr de sedan kom tillbaka till honom medan han Ànnu var kvar i Jeriko, sade han till dem: "Sade jag inte till er att ni inte skulle gÄ?"
19 MÀnnen i staden sade till Elisa: "Staden har ett bra lÀge, som min herre ser, men vattnet Àr dÄligt och jorden bÀr ingen frukt."
20 Han sade: "HÀmta Ät mig en ny skÄl och lÀgg salt i den." Och de hÀmtade en sÄdan Ät honom.
21 DÀrefter gick han ut till vattenkÀllan och kastade salt i den och sade: "SÄ sÀger Herren: Jag har nu gjort detta vatten hÀlsosamt. Det skall inte lÀngre komma död och ofruktsamhet av det."
22 Och vattnet blev hÀlsosamt och Àr sÄ Àn i dag enligt det ord Elisa talade.
23 DÀrefter begav han sig upp till Betel. Medan han var pÄ vÀg dit upp kom en skara smÄpojkar ut ur staden. De började hÄna honom och ropade till honom: "Upp med dig, du flintskalle! Upp med dig, du flintskalle!"
24 NÀr han vÀnde sig om och fick se dem, förbannade han dem i Herrens namn. DÄ kom tvÄ björnhonor ut ur skogen och rev ihjÀl fyrtiotvÄ av pojkarna.
25 DÀrifrÄn gick han till berget Karmel och vÀnde sedan tillbaka till Samaria.