1 Josia var Ätta Är nÀr han blev kung, och han regerade trettioett Är i Jerusalem. Hans mor hette Jedida och hon var dotter till Adaja frÄn Boskat.
2 Han gjorde det som var rÀtt i Herrens ögon och vandrade i allt pÄ sin fader Davids vÀg och vek inte av vare sig till höger eller till vÀnster.
3 I sitt artonde regeringsÄr sÀnde kung Josia i vÀg skrivaren Safan, son till Asalja, Mesullams son, till Herrens hus och sade:
4 "GÄ upp till översteprÀsten Hilkia och befall honom att göra i ordning de pengar som har kommit in till Herrens hus och som vakterna vid ingÄngen samlat in frÄn folket.
5 Han skall överlÀmna dem Ät de mÀn som tjÀnstgör som tillsyningsmÀn vid Herrens hus, och dessa skall ge dem Ät de mÀn som arbetar vid Herrens hus för att rusta upp det som Àr förfallet pÄ huset,
6 nÀmligen Ät timmermÀnnen, byggnadsarbetarna och murarna. Pengarna skall Àven anvÀndas till att köpa in trÀvirke och huggen sten för att rusta upp huset.
7 Men de skall inte behöva redovisa de pengar de fÄtt, utan de skall fÄ handla pÄ heder och tro.
8 DÄ sade översteprÀsten Hilkia till skrivaren Safan: "Jag har funnit lagboken i Herrens hus." Hilkia gav boken Ät Safan och han lÀste den.
9 DÀrefter gick sekreteraren Safan in till kungen och lÀmnade sin redogörelse till honom. Han sade: "Dina tjÀnare har tömt ut de pengar som fanns i templet och har överlÀmnat dem Ät de mÀn som tjÀnstgör som tillsyningsmÀn vid Herrens hus."
10 Skrivaren Safan sade ocksÄ till kungen: "PrÀsten Hilkia har gett mig en bok." Och Safan lÀste den för kungen.
11 NÀr kungen hörde lagbokens ord, rev han sönder sina klÀder.
12 Och kungen befallde prÀsten Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och skrivaren Safan och Asaja, kungens tjÀnare, och sade:
13 "GÄ och frÄga Herren för mig och för folket, ja, för hela Juda, om det som stÄr i denna bok, som man nu har funnit. Ty Herrens vrede Àr stor, och den Àr upptÀnd mot oss dÀrför att vÄra fÀder inte har lyssnat till vad som stÄr i denna bok och inte har gjort allt som Àr föreskrivet oss."
14 DÄ gick prÀsten Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru till Sallum, klÀdkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas son. Hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. De talade med henne
15 och hon sade dÄ till dem: "SÄ sÀger Herren, Israels Gud: SÀg till den man som har sÀnt er till mig:
16 SÄ sÀger Herren: Se, över denna plats och över dem som bor hÀr skall jag lÄta olycka komma, alla de ord som stÄr i den bok som Juda kung har lÀst.
17 De har övergivit mig och tÀnt offereld Ät andra gudar och vÀckt min vrede genom alla sina hÀnders verk, och dÀrför Àr min vrede upptÀnd mot denna plats och skall inte utslÀckas.
18 Men till Juda kung, som har sÀnt er för att frÄga Herren, till honom skall ni sÀga: SÄ sÀger Herren, Israels Gud,
19 om de ord som du har hört: Eftersom ditt hjÀrta blev mjukt och du ödmjukade dig inför Herren nÀr du hörde vad jag har talat mot denna plats och mot dem som bor hÀr, nÀmligen att de skall bli ett föremÄl för hÀpnad och förbannelse, och eftersom du rev sönder dina klÀder och grÀt inför mig, dÀrför har jag ocksÄ hört dig, sÀger Herren.
20 DÀrför vill jag samla dig till dina fÀder och du skall samlas till dem i din grav med frid. Dina ögon skall slippa se all den olycka som jag skall lÄta komma över denna plats."Och de vÀnde tillbaka till kungen med detta svar.