1 Kungen sÀnde bud och lÀt kalla till sig alla de Àldste i Juda och Jerusalem.
2 Och kungen gick upp i Herrens hus. Alla Juda mÀn och alla Jerusalems invÄnare följde honom, ocksÄ prÀsterna och profeterna, ja, allt folket frÄn den minste till den störste. Han lÀste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus.
3 Och kungen trÀdde fram till pelaren och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hÄlla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjÀrta och av hela sin sjÀl och upprÀtthÄlla detta förbunds ord, som var skrivna i denna bok. Och allt folket trÀdde in i förbundet.
4 DÀrefter befallde kungen över-steprÀsten Hilkia och prÀsterna under honom liksom dem som höll vakt vid ingÄngen, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremÄl som var gjorda Ät Baal och Aseran och Ät himlens hela hÀrskara. Och han brÀnde upp dem utanför Jerusalem pÄ Kidrons fÀlt, men askan efter dem lÀt han föra till Betel.
5 Han avsatte ocksÄ de avgudaprÀster som Juda kungar hade tillsatt för att tÀnda offereld pÄ offerhöjderna i Juda stÀder och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tÀnde offereld Ät Baal, Ät solen, Ät mÄnen, Ät stjÀrnbilderna och Ät himlens hela hÀrskara.
6 Och han förde Aseran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brÀnde upp den dÀr. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet pÄ den allmÀnna begravningsplatsen.
7 Vidare rev han ner husen för dem som bedrev manlig tempelprostitution i Herrens hus, och dÀr kvinnor vÀvde tyg till tÀlt Ät Aseran.
8 Han lÀt föra bort alla prÀsterna frÄn Juda stÀder och orenade de offerhöjder dÀr prÀsterna hade tÀnt offereld, frÄn Geba Ànda till Beer-Sheba. Han bröt ner offerhöjderna vid portarna, de som fanns vid ingÄngen till stadsfogden Josuas port och de som fanns till vÀnster, nÀr man gick in genom stadsporten.
9 Men offerhöjdsprÀsterna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem, utan de Ät osyrat bröd bland sina bröder.
10 Josia orenade ocksÄ Tofet i Hinnoms barns dal för att ingen skulle lÄta sin son eller dotter gÄ genom eld till offer Ät Molok.
11 Han tog bort de hÀstar som Juda kungar hade invigt Ät solen och stÀllt upp sÄ att man inte kunde gÄ in i Herrens hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim. Solens vagnar brÀnde han upp.
12 Kungen bröt ner altarna pÄ taket över Ahas övre sal - dessa hade Juda kungar gjort, likasÄ de altaren som Manasse hade gjort pÄ de bÄda förgÄrdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort dÀrifrÄn och kastade stoftet av dem i Kidrons dal.
13 Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om FördÀrvets berg, som Salomo, Israels kung, hade byggt Ät Astarte, sidoniernas styggelse, Ät Kemosh, Moabs styggelse och Ät Milkom, Ammons barns avskyvÀrde avgud.
14 Stoderna slog han sönder och aserorna högg han ner. Platsen dÀr de hade stÄtt fyllde han med ben av mÀnniskor.
15 Han bröt ocksÄ ner altaret i Betel med dess offerhöjd. Det var den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda. DÀrefter brÀnde han upp offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brÀnde dessutom upp Aseran.
16 NÀr Josia sÄg sig om och fick se gravarna som fanns pÄ berget, lÀt han hÀmta benen ut ur gravarna och brÀnde upp dem pÄ altaret och orenade det sÄ, i enlighet med Herrens ord genom gudsmannen som sade att detta skulle ske.
17 Kungen frÄgade: "Vad Àr det för ett minnesmÀrke som jag ser dÀr?" Folket i staden svarade: "DÀr ligger gudsmannen begravd, han som kom frÄn Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske som du nu har gjort."
18 DÄ sade han: "LÄt honom vara. Ingen fÄr röra hans ben." SÄ lÀmnade man hans ben i fred och Àven benen av den profet som hade kommit dit frÄn Samarien.
19 Josia avlÀgsnade ocksÄ alla de offerhöjdshus i Samariens stÀder som Israels kungar hade byggt upp och som vÀckt Herrens vrede. Han gjorde med dem alldeles pÄ samma sÀtt som han hade gjort i Betel.
20 Alla offerhöjdsprÀster som fanns dÀr avrÀttade han pÄ altarna och brÀnde mÀnniskoben ovanpÄ dem. DÀrefter vÀnde han tillbaka till Jerusalem.
21 Kungen befallde allt folket: "Fira pÄskhögtid Ät Herren, er Gud, sÄ som det Àr föreskrivet i denna förbundsbok."
22 Ty en sÄdan pÄskhögtid hade inte firats sedan den tid dÄ domarna dömde Israel, inte nÄgon gÄng under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda.
23 Det var först i kung Josias artonde regeringsÄr som en sÄdan pÄskhögtid firades Ät Herren i Jerusalem.
24 Dessutom skaffade Josia bort andebesvÀrjarna och spÄmÀnnen, husgudarna och avgudarna och allt det avskyvÀrda som man kunde se i Juda land och i Jerusalem. Han gjorde detta för att han skulle upprÀtthÄlla de lagord som fanns uppskrivna i den bok som prÀsten Hilkia hade funnit i Herrens hus.
25 Före Josia hade det inte funnits nÄgon kung som var som han, ingen som sÄ av hela sitt hjÀrta, hela sin sjÀl och hela sin kraft hade vÀnt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller nÄgon som var lik honom.
26 ĂndĂ„ vĂ€nde Herren sig inte frĂ„n sin stora vredes glöd. Hans vrede hade blivit upptĂ€nd mot Juda pĂ„ grund av allt det som Manasse hade gjort och vĂ€ckt hans vrede med.
27 Herren sade: "OcksÄ Juda skall jag driva bort frÄn mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Ja, jag skall förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, och Àven det hus, om vilket jag hade sagt: Mitt namn skall vara dÀr."
28 Vad som mer finns att sÀga om Josia och om allt vad han gjorde, det Àr skrivet i Juda kungars krönika.
29 Under hans tid drog farao Neko, kungen i Egypten, upp mot kungen i Assyrien, till floden Eufrat. DÄ tÄgade kung Josia emot honom men blev dödad av honom vid Megiddo under första sammandrabbningen.
30 Hans tjÀnare förde hans döda kropp i en vagn bort frÄn Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav.Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till kung efter hans far.
31 Joahas var tjugotre Är nÀr han blev kung, och han regerade tre mÄnader i Jerusalem.Hans mor hette Hamutal och hon var dotter till Jeremia frÄn Libna.
32 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fÀder hade gjort.
33 Farao Neko lÀt sÀtta honom i fÀngelse i Ribla i Hamats land och gjorde sÄ slut pÄ hans regering i Jerusalem. Han pÄlade landet en skatt pÄ etthundra talenter silver och en talent guld.
34 Och farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans fader Josias stÀlle och Àndrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom sÄ till Egypten och dog dÀr.
35 Jojakim gav silvret och guldet Ät farao. Men han mÄste beskatta landet för att kunna fÄ fram de pengar som farao givit befallning om. Allt eftersom var och en av folket i landet blev beskattad, indrevs silvret och guldet frÄn dem för att sedan betalas ut till farao Neko.
36 Jojakim var tjugofem Är nÀr han blev kung, och han regerade elva Är i Jerusalem. Hans mor hette Sebida och hon var dotter till Pedaja frÄn Ruma.
37 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fÀder hade gjort.